Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFLÅTLIG a3v~lå2tlig, äfv. (nästan †) -TELIG ~lå2telig, adj. —
jfr O-AFLÅTLIG.
1) (föga br.) motsv. AFLÅTA 1, 2: som kan l. får aflåtas. Meurman (1846).
2) (nästan †) motsv. AFLÅTA 8: som upphör l. kan upphöra. Ablässig, aflåtelig. Lind (1749). Ablässig, .. aflåtlig. Wikforss (1804); T.-sv. lex. (1844).

 

Spalt A 342 band 1, 1898

Webbansvarig