| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFLÄGSNA a3v~läk2sna l. ~lä2g- (a`flägsna Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE (äfv. i refl. bet.), -ING (föga br., Rydqvist i SAH 12: 487 (1827)).
— Anm. Ordet torde ha bildats under senare hälften af 1700-talet. I ordböckerna förekommer det ss. stickord först hos Nyström (1794) o. ss. öfversättningsord tidigast hos Björkegren Fr. o. sv. lex. (1795, under éloigner); i 1 uppl. af sistn. arbete (1784) återgifves éloigner, likasom hos Holmberg (1795), med ”göra aflägsen”.
1) eg.: göra aflägsen; flytta l. föra (ngt l. ngn) på afstånd (från ngt l. ngn), fjärma; i sht refl.
a) med afs. på rumsförhållanden. A(flägsna) stolarna från elden. Dalin (1850). Kindblad (1867). En .. glasskifva, som man efter behag kan närma till eller aflägsna från linsen. Rubenson i NF 2: 1547 (1878). — särsk.
α) refl.: gå (ett stycke) bort (från ett ställe). Hon aflägsnade sig ett par steg ifrån dörren. Mellin Nov. 1: 461 (1829). Rydberg Sing. 98 (1865). i bild: Med hvarje steg måste du antingen aflägsna dig från himmelen eller närma dig dit. Wallin enl. Kindblad (1867). — Utvecklade härur äro följande anv.:
α’) oeg., om föremål utan rörelseförmåga: i sin (ut)sträckning skilja sig l. komma på afstånd (från ngt). Följande (under en sträcka) .. östra stranden af .. sjön Ånimmen .. aflägsnar sig (banan) allt mer från det nämnda vattnet. Ill. Sv. 1: 350 (1882). Fjällen afrundas i samma mån de aflägsna sig från hafvet. NF 11: 1346 (1887).
β’) bildl., om ngt, som har l. tänkes ha lif o. utveckling: i sin utveckling afvika l. skilja sig (från ett tidigare stadium l. ngt besläktadt). De fullkomligaste växterna måste vara de, som längst aflägsna sig från djuren. Fries Utfl. 2: 163 (1852). I allmänhet har nykymriskan föga aflägsnat sig från medelkymriskan. K. F. Johansson i NF 17: 1582 (1894).
γ’) bildl., om personer: fjärma sig (från sitt ämne, en uppfattning, en smakriktning o. d.), komma längre bort l. afvika l. skilja sig (från ngt). Aflägsna sig från sitt ämne. Lindfors (1815). Menniskan förer sig sjelf i olycka, då hon .. lyder endast begärets, fåfängans och egennyttans röst, och på detta sätt aflägsnar sig allt mer ifrån Guds kärlek. Wallin 1 Pred. 3: 89 (c. 1830?). (De kykliska skalderna) aflägsnade sig från den äkta poesiens ideella frihet, och närmade sig mer till den verkliga historien. Palmblad Fornk. 1: cxvi (1843). Man aflägsnade sig .. allt mera från den Franska formen. Ljunggren SAHist. 1: 84 (1886).
β) [jfr t. entfernt, fr. éloigné] (mindre br.) i p. pf. ss. adj.: skild (från ngt), på afstånd (från ngt). De utländske sändebuden .. måste vara på minst 10 mil aflägsnade från Riksdagsorten. Schlyter Jur. afh. 1: 11 (1836). (Han) var .. nästan alltid personligen aflägsnad från drottningen. Fryxell Ber. 10: 14 (1842). Den ifrån templets grannskap aflägsnade begrafningsplatsen. Hwasser V. skr. 3: 325 (1858). Sporplättarna (hos Polypodium) .. sitta .. vanligen något aflägsnade från bladkanten. Sandahl i NF 12: 1543 (1888). — med öfvergång till bild. S. .. höll .. sig aflägsnad från offentligheten. Estlander Konsth. 184 (1867); jfr AFLÄGSEN, adj.2 1 b β.
b) med afs. på tidsförhållanden. Hvar dag a(flägsn)ar oss ifrån denna lyckliga tidpunkt. Dalin (1850). Kindblad (1867). refl.: Tidpunkten för en definitiv lösning af den sociala frågan synes aflägsna sig alltmer. jfr Biberg 3: 385 (c. 1823). — särsk. om händelse, handling osv., som förlägges till en aflägsnare framtid: fördröja inträdandet af (ngt), skjuta undan. Elgström 218 (c. 1808). Det sista krigsåret ingick med aflägsnadt hopp om freden. Geijer II. 4: 423 (1836). Kindblad (1867). refl.: Under sådana förhållanden måste faran .. visserligen synas aflägsna sig; försvunnen var den dock ingalunda. Malmström Hist. 3: 334 (1870).
c) bildl., med afs. på afstånd för tanke l. känsla. Aflägsna ngn från ngn l. ngt, dvs. bringa l. föra (ngn) på afstånd l. längre bort (från ngn l. ngt), göra obenägen l. främmande för, göra kyligare l. mera afvogt stämd mot. Skillnad i stånd och öden aflägsnar så ofta menniskor från hvarandra. Hagberg Pred. 3: 124 (1817). (Den hyperortodoxa gudligheten) aflägsnar alla bättre och sjelfständiga sinnen från christendomen. Tegnér Bref t. Wing. 63 (1838). Livijn 2: 338 (1842). — (mindre br.) utan obj. Leopold 6: 13 (1786). De religiösa intressena närmade .. till den protestantiska makten och aflägsnade från Polen. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 133 (1881). hålla på afstånd l. distans: Friherrinnan bemötte honom kallt och aflägsnande. Bremer Fam. H* 2: 127 (1831).
2) skaffa bort l. ur vägen, laga, att (ngn l. ngt) kommer bort l. undan.
a) om föremål, ämnen o. d.: skaffa bort, borttaga, skilja ut, undanrödja. Surt vinsyradt kali .., ur hvilket (vattnet) .. kan aflägsnas genom tillsatts af andra oxider. Berzelius Kemi 4: 22 (1827). Altaren, bilder och .. äfven orgelmusik aflägsnades ur kyrkorna. Cornelius Lärob. 80 (1860, 1878); jfr α. Han ämnar aflägsna alla grafstenarne och flytta dem till slottets materialbod. Rydberg Vap. 204 (1891). Tumören aflägsnades .. genom resektion af käkbenet. C. A. Ljunggren i Nord. med. ark. 1895, nr 1, s. 37. jfr: För att aflägsna all obehaglig lukt och smak .. var det .. nödvändigt att .. låta köttet ligga .. i ljumt vatten. Tekn. tidn. 1871, s. 230. — särsk. mer l. mindre bildl.
α) borttaga, undanrödja; utmönstra. Ödmann Pred.-utk. 17 (1808, 1812). Det glada emottagandet aflägsnade .. alla misstankar. Geijer II. 2: 201 (1832). Bibelnämden (har) aflägsnat tre af (de romanska orden). Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 514. (Sprengtportens) anklagare .. (hade) tagit tillbaka sina beskyllningar .., men faran var icke dermed aflägsnad. Odhner G. III:s hist. 1: 61 (1885). (Wergelands) sträfvan att ur grundlagen få aflägsnadt förbudet mot judarnas bosättning i Norge. NF 17: 600 (1893).
β) vid tänkandet bortse l. abstrahera ifrån; utesluta, eliminera. Han aflägsnar all tanke på Gud. Franzén Pred. 3: 56 (1843). För att rätt fatta Gudomligheten .. måste man .. fullkomligt aflägsna alla blott menskliga föreställningar. Boström Proped. 60 (1851).
b) om personer.
α) i eg. mening: låta (ngn) begifva sig bort; ställa så till l. laga, att (ngn) kommer bort. Sedan konungen blifvit bortförd .., aflägsnades Adlercreutz, Lagerbring och Rosenblad. Crusenstolpe Mor. 6: 290 (1844). (Den misshagliga) tidningens utgifvare .. blef aflägsnad från Stockholm. E. C. Tegnér Armf. 1: 60 (1883). Poliskommissarien .. ansåg sig .. böra aflägsna de personer, som befunno sig i tambur och förstuga. SDS 1895, nr 106, s. 2. — refl.: begifva sig bort, gå sin väg, taga afträde. Fryxell Ber. 9: 214 (1841). Förlåt att jag aflägsnar mig. Hagberg Shaksp. 1: 365 (1847). Med en svängning af hatten .. aflägsnade sig Fabbe. Rydberg Vap. 217 (1891).
β) bildl.: ställa så till, att (ngn) lämnar l. måste lämna en tjänst o. d. l. skilja (ngn från en befattning o. d.), afskeda (ngn) l. tvinga (ngn) att afgå (ur en styrelse o. d. l. från en tjänst o. d.). Fråga (hade) varit att aflägsna honom ur konungens tjenst. Geijer II. 4: 23 (1836). Konungen ville ur rådet aflägsna de ledamöter, som kommissionen dömt. Carlson Hist. 3: 340 (1874). Han afgick .. ur direktionen eller rättare sagdt aflägsnades. Odhner G. III:s hist. 1: 506 (1885). De Geer Minnen 2: 226 (1892). — (mindre br.) refl.: draga sig tillbaka l. afgå (från befattning). Detta (bör) ej vara något skäl för dig att aflägsna dig (dvs. lämna statssekreteraretjänsten). Tegnér 6: 327 (1838).
Spalt A 361 band 1, 1898