| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFLÄNKA a3v~läŋ2ka, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(föga br.) gifva (ngt) annan riktning. Om hinder ej mötte, skulle (jordens klotform o. rotation) ge åt vattnet en aflänkning för norr ut flytande floder åt öster, för söder ut flytande åt vester. Nordenskiöld 1: 362 (1880). En östlig aflänkning. Dens. 1: 15. — jfr LÄNKA (v.2) AF.
Spalt A 366 band 1, 1898