Publicerad 1898 Lämna synpunkter AFONI af1ωni4 l. -ån- l. -on-, r. (f. Rydqvist); best. -en, äfv. -n. Etymologi [af fr. o. t. aphonie, nylat. aphonia, gr. ἀφωνία] med. högsta grad af heshet. Collin (1847). Dalin (1871). P. Wising i NF (1875). Spalt A 399 band 1, 1898 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se