AFRUNDNING a3v~rund2niŋ, hvard. ~run2iŋ (a`frundning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af föreg. — särsk. motsv. AFRUNDA 1, mer l. mindre konkret: rundt parti, afrundad yta. Tessin Dagb. 242(1757). Dalin(1850). Hvarje afrundning å kapitälerna framter ett hjertformigt blad. Brunius Gotl. k. 3: 2(1866). Lavettsvansens afrundning, Cintre de crosse. Tigerhielm 25(1867).
Ssg: AFRUNDNINGS-KNIF310~2. (föga br.) Dalin Fr. o. sv. lex.(1842, under arrondisseur).