| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSATS a3v~sat2s (a`fsats Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
— jfr AFSATT, sbst.
1) [jfr t. absatz i bet. (ngt, som utgör) afbrott, anknytande sig till verbet absetzen, som i bet. afbryta(s) är ett slags motsats till fortsetzen] det, som utgör ett (tydligt utmärkt) afbrott l. en bestämd hvilopunkt i den jämna fortgången l. fortsättningen af ngt; äfv.: af dylika afbrott begränsad afdelning. — jfr AFSÄTTNING.
a) plan l. vinkel, som afbryter en (jämn) sträckning, i sht om plan osv., som afbryter sluttning l. stigning (å berg, landsträckor, byggnader osv.); platå, terrass. Palier .. afsatzen på en trappa. Möller (1745). De växter Naturen sådt på hvarje afsats (af Kinnekulle). Ödmann Åm. i VetA 1797, s. 8. Skänken .. hade två afsatser. Dens. Hågk. 9 (1801). Vid väggen .. stodo .. låga träsängar .., hvilka på trädstolpar höjde sig i afsatser öfver hvarandra. Gumælius Th. Bonde 75 (1828). Hus, med höga pyramidala gaflar i afsatser (dvs. trappgaflar). Rydqvist Resa 4 (1838). Träd, som växa i afsatser nedåt brådjupen. Crusenstolpe Mor. 1: 121 (1840). Bakre mellantanden (är) högre än 1:sta kindtandens afsats. Nilsson Fauna 1: 51 (1847). Foten (på dopfunten) är rund med en större och en mindre afsats. Brunius Gotl. k. 3: 15 (1866). Axet (på nyckeln till ett säkerhetslås) är gjordt med flera afsatser. Tekn. tidn. 1871, s. 149. Man kan på detta sätt .. erhålla lägre afsatser (aftrappningar) i varpriktningen. J. O. Andersson Väfn. 106 (1880). Ned mot Poslätten sänka .. (Alperna) sig i afsatser, uppbärande alpsjöar. Svensén Jorden 322 (1887). Nosen (på springaren, en delfinart) är lång och spetsig, baktill genom en tydlig afsats skild från den höga pannan. Leche i NF 15: 296 (1890). jfr: Detta Fiell stiger långslutt, men likvist nog högt up, och har månge små Kullar eller liksom afsatser uppå sig. Tilas Præs. i VetA 1742, s. 10. — särsk.
α) (brant) sluttning, stupa. Den östra stranden (af Jenisej) utgöres af en brant, 10 till 20 meter hög afsats. Nordenskiöld 1: 362 (1880). Från en högslätt .. störtar en lodrät afsats om 100 meter. F. Svenonius i Turistfören. årsskr. 1894, s. 3.
γ) (mindre br.) i bildl. o. utvidgad bet.: trappsteg, grad. Alla kroppar (indelades) .. i electropositiva .. och electro-negativa .. med många grader och afsatser i styrka. Ehrenheim Fys. 297 (1822). Den offentliga skolan i Förenta staterna .. delar sig i tre afsatser. Sv:s h. flicksk. 262 (1888). — [jfr t. in absätzen] Absatzweise, adv. i afsatser, i repriser. Hoppe (1886).
b) (numera föga br.) utsprång, ansvällning. Korta ärmar med dubbla afsatser (dvs. puffar). Portf. 1850, s. 288. jfr AFSÄTTNING. — anat. om det knapplika hjärnbihanget i den s. k. turksadeln. Florman Anat. 2: 66 (1830). — [jfr t. absatz am halm, rohr] led, knut, knä (på växter). Afsats .. På ett strå. Nordforss (1805). Afsatts .. Mindre egentligt: .. Körtlar, utväxter, knutar på trädstammar och växter. Almqvist (1842). Schulthess (1885).
c) [jfr t. absatz am schuh] (knappast br.) klack. Skor med röda afsatser. Palmblad Nov. 4: 7 (1851). Afsats .. skomak. sous-bout; talon. Schulthess (1885). — jfr AFSÄTT, AFSÄTTE, AFSÄTTNING.
d) (mindre br.) om lösa afdelningar i en koffert: fack. Ni öppnar .. kofferten: ni tar upp den ena afsatsen efter den andra. Sturzen-Becker 2: 116 (1861).
e) [jfr t. absatz der zeilen, absatz in der rede, im gedicht, im versbau] (föga br.) bestämd(t) afskild(t) parti l. del l. afdelning af skrift, litterär produkt o. d. Skrifters indelande i Capitel, Paragrapher och Afsatser. Stridsberg Ty. gr. 87 (1790, 1798). Afsats .. i ett tal: membrum; articulus ..(;) i ett skaldestycke: versiculus; stropha. Lindfors (1815). Almqvist (1842). (Delitzsch säger, att psalmen utgöres) af 4 afsatser utan strofiskt jemnmått. Myrberg i Bibelf. 1890, s. 173. — jfr AFSÄTTNING.
f) [jfr t. einen vortrag ohne absatz halten] (föga br.) afbrott, uppehåll. Beskärningen (af humleplantor) måste .. göras horizontelt och utan afsats (således i ett tag). Arrhenius Humleodl. 23 (1868).
2) [jfr t. absatz] det, som afsättes l. afsatt sig; afsättning. Afsatser af rost eller andra främmande ämnen i rörledningen. F. L. Ekman i Tekn. tidskr. 1876, s. 6. — särsk.
a) kem. fällning. Genom upkokning afsöndras från detta vatten en ocher-färgad afsats. T. Bergman i VetAH 1775, s. 36. Berzelius Kemi 4: 492 (1827). (För) denna frivilliga fällning (dvs. den fällning, som uppkommer därigenom, att en lösning kallnar o. därvid afsätter en del af det lösta ämnet) .. nyttjar (man vanligast) .. benämningen afsatts (apothema). C. G. Nyblæus 298 (1846). Cleve i NF 5: 1285 (1882).
b) (mindre br.) geol. afsättning af jordhvarf l. berglag; sediment. I dessa afsatsers natur herrskar en ordentlig följd. Stiernstolpe Cuv. 10 (1821).
3) (mindre br.) penningbelopp, som för visst ändamål afsättes l. blifvit afsatt. Innan spelet börjas, skola vi öfverenskomma, huru stor a(fsats)en blir för de fattiga. Dalin (1850). Kindblad (1867). — jfr AFSÄTTA, INSATS.
4) (†) afbildning, bild. Carl Den Ellofftes .. Affsatz i Medaille. Wexionius Sinn. 2 b (1684). — jfr AFSÄTTA.
-SPADE~20. (numera knappast br.) tekn. Afsats-Spade är vid Järngjuterierne en rundad något tjock Spade, hvarmed det rinnande Järnet ledes uti Ingötet i Sandsängen och afdämmes med den samma, då Motet är fullt. Rinman (1788). Anm. AFSATS- har här möjl. bet.: spärrning, fördämning [jfr t. absetzen]. —
-SÅG~2. [jfr t. absetzsäge] (mindre br.) tekn. Eneberg Karmarsch 1: 106 (1858). Afsatssåg .. scie à araser. Schulthess (1885). —
(1) -VIS~2, adv. [jfr t. absatzweise] Fyra afsatsvis öfver hvarandra framskjutande skiften. Brunius Sk. k. 223 (1850). Uppf. b. 6: 315 (1875). SD (L) 1894, nr 56, s. 5. —
Spalt A 445 band 1, 1898