| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKAPA, v. -ade.
(†) gifva annan (o. sämre) skapnad åt (ngt); vanställa. Lögnarenars affskapade munnar. Bullernæsius 161 (1619). Menniskian affskapar och wanskapar sigh fast meer ther medh (dvs. med högfärd i kläder), än som pryder. A. Laurentii Verld. 334 (1620). Swedberg Ordab. (c. 1730).
Spalt A 478 band 1, 1898