| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKEPPA a3v~ʃep2a (a`fskeppa Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.). —
1) [fsv. afskipa] (†) lossa (last ur fartyg). Är wor beg(äran, att du) .. lather skepa .. (blyet) jn på (skeppet) Nye Holkenn .. När .. (detta kommer) i Sundhet, szå må thet bliffue affskiipett, och jn (dvs. inlastadt) .. (på något) aff the andre wore skiip. G. I:s reg. 11: 169 (1536; möjl. felaktigt).
2) [jfr d. afskibe, nnt. o. holl. afschepen, t. abschiffen] afsända på fartyg; utskeppa. Koppermyntedz opväxlande (dvs. inväxling) och affskeppande öffver ått Elbingen. RP 3: 126 (1633). En myckenhet ved .. köres til Köpingen Pataholm, och afskeppas til Calmar. Wijkström i VetAH 20: 258 (1759). R. F. Berg i Tekn. tidskr. 1893, A. A., nr 50, s. 5.
Spalt A 491 band 1, 1898