Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSKOFLA a3v~skå2vla, äfv. ~skov2la, v. -ade (se för öfr. SKOFLA). vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. afskovle, holl. afschoffelen; jfr äfv. t. abschaufeln]
Wikforss (1804, under abschaufeln). — jfr SKOFLA AF, AFSKYFFLA.
1) (mindre br.) gm skofling aflägsna l. borttaga (ngt); skofla bort. Genom den lösa matjordens afskåfling blottades alfven. Kindblad (1867). — gm skofling jämna med marken, planera. Genom kullarnes afskoflande och däldernas fyllande förvandla trädgårdsanläggningens areal till slättmark. Hwasser V. skr. 3: 328 (1858).
2) (mindre br.) gm skofling blotta l. rengöra. Afskofla en väg, ett tak.

 

Spalt A 502 band 1, 1898

Webbansvarig