| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKRÄDA a3v~skrä2da (a`fskräda Weste), v. -er, -skrädde, -skrädt, -skrädd (se för öfr. SKRÄDA). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
— jfr SKRÄDA AF.
1) gm skrädning aflägsna l. frånskilja; i sht med afs. på ngt, som anses obehöfligt, odugligt l. skadligt.
a) i eg. bet. (Man må) äta Erter kokade, sedan Skalet .. är afskredt. Hiärne Surbr. 69 (1680). Det, som blifver afskrädt af hvete, då Stärkelse tilverkas. Kalm 2: 55 (1756). På hårda salatshufvuden afskrädas de yttre bladen. Björklund Kokb. 293 (1882). — (†) afskilja o. rata. Det Kon under sin utfordring (dvs. -fodring) afskrädde, såsom grof starr .. och måssa. Gadd i VetAH 30: 52 (1769).
b) bildl. Tessin Bref 1: 325 (1753). (Vid konstnärlig framställning) afskräda allt för många betecknande smådrag, som hade bort få vara med. Wirsén i PT 1892, nr 77, s. 3.
2) gm skrädning befria (ngt) från obehöfliga delar; gm skrädning rensa l. jämna. Afskräda .. purgare. Lindfors (1815). — särsk.
a) om födoämnen o. d. (Kål-)Hufvuden .. afskrädas. Dahlman 179 (1743, 1772). En färsk oxtunga .. miukt kokad och väl afskrädd. Warg 73 (1755).
b) (mindre br.) om säd: befria från agnar o. skal gm lindrig malning; skräda, skala, spetsa. Lindfors (1815). Afskräda säden. J. Fischerström enl. Kindblad (1867).
c) om virke: gm skrädning afjämna. Afskräda .. dolare; asciare. Lindfors (1815). Jemnhöga (trä-)spiror ..(,) på ena sidan .. afskrädda. Stål 1: 259 (1834). Timret var .. så afskrädt, att endast trädets kärna blifvit bibehållen. Holmberg Nordb. 218 (1852). Cnattingius (1873, 1894). jfr: Afskrädningen .. består uti borthuggning af träets runda yta. Rothstein 59 (1856, 1875).
Spalt A 512 band 1, 1898