| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKÖLJA a3v~ʃöl2ja (a`fskölja Weste), v. -er, -de, -t, -d (se för öfr. SKÖLJA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under abspühlung)), -NING; -ARE Wikforss (1804, under abspühler).
— jfr SKÖLJA AF.
1) gm sköljning l. tvättning aflägsna; skölja l. tvätta bort; aftvå.
a) i eg. bet. Herren .. afskölde jordenes orenlighet, förmedelst en öfwerflödig (dvs. öfverflödande, ymnig) regnskur. Spegel Pass. 140 (c. 1680). Ifrån det nedfälte (dvs. fällningen) afskölgdes .. noga all sälta. G. Brandt i VetAH 10: 154 (1749). Sandahl i NF 4: 1498 (1881). — (†) med dubbelt obj. Sådana (kala klippor) .. finnas der stor och häftig siö går, som afsköljer dem jorden. Dalin Hist. 1: 10 (1747).
b) (numera föga br.) i ngt utvidgad, mer l. mindre bildl. anv.: aftvå, afplana. Twåå mich wäl, läät then orenligheet j hiertat är aff skölias. O. Petri 1 Underv. N 3 a (1526). Een sådan skamfläck kan ey med annatt än tin egin blod afsköllias. A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 125 (c. 1669). Jesu Blod wår Synd afsköllie. Rydelius Vitt. 8 (1706). — med dubbelt obj. Afskölja sig sjelf svärtan af denna skamlighet. Leopold 5: 337 (1804?).
2) gm sköljning rengöra; skölja ren. Forsius Min. 161 (1643). (Den) i vatten väl afskölgde svampen. Retzius Fl. oec. 24 (1806). (Gjutgodset neddoppas) i stark syra .., hvarefter det .. afsköljes i rent vatten. Almroth M. tekn. 451 (1839). Hagdahl Kok. 441 (1879).
3) [efter lat. diluere, som betyder såväl afskölja som utspäda] (nästan †) med. utspäda; förtunna, rena. Dessa (drycker) afskölja blodet. Linné i VetAH 24: 52 (1763). jfr: Tunna och afsköljande drycker. Westerdahl 339 (1768; 1 uppl. 1764: diluerande).
Spalt A 528 band 1, 1898