Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSLUTNING a3v~slɯ2tniŋ, r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. -ar.
1) motsv. AFSLUTA I 1—3. En dylik vägg bildar en afslutning af rummet. Tekn. tidskr. 1878, s. 177. Trettondagen utgör den kyrkliga afslutningen af julhögtiden. Personne i NF 16: 678 (1892). — särsk.
a) stilist. sista afdelningen i en predikan, uppsats osv. Afslutning (lat. conclusio) kallas uppsatsens sista del, hvars ändamål är att i korthet och med eftertryck angifva resultatet af ämnets utveckling. Sundén o. Modin Sv. stil. 6 (1871).
b) byggn. Torn med tvära afslutningar. F. G. A. Dahl i Tekn. tidskr. 1878, s. 253. Halfrunda afslutningar på kor och korsarmar. Nyblom i NF 12: 1296 (1888). — jfr GAFVEL-, KOR-, TAK-AFSLUTNING m. fl.
c) ped. Afslutningarna i 3:je och 5:te klassen, hvarigenom man tror sig tillförsäkra de .. i dessa klasser från skolan afgående lärjungarna en något så när hel och afslutad bildningssfär. S. Almquist i Verdandi 1884, s. 261; jfr med afs. på bet. AFSLUTA II 1. — jfr KURS-AFSLUTNING.
2) motsv. AFSLUTA I 4. Eforus höll (l. förrättade) afslutningen vid läroverket den 6 Juni. Schotte Nyköp. lärov. hist. 2: 80 (1880). — jfr RIKSDAGS-, SKOL-, TERMINS-, ÅRS-AFSLUTNING m. fl.
3) motsv. AFSLUTA I 6 a. Almqvist (1842). — särsk. handel. aftal l. öfverenskommelse om köp o. d.; beställning, order. Att döma af det lifliga användandet af orderböckerna, torde .. en hel del afslutningar ha kommit till stånd (på börsen). GHT 1893, nr 246, s. 2. jfr AFSLUT.
-DEL~2. I sista stafvelsen .. höres ibland en jämförelsevis lägre ansats-del och en jämförelsevis högre afslutnings-del. Lyttkens o. Wulff Ljudl. 2: 27 (1885; med afs. på ordmelodien). —
-RÖRELSE~200. gymn. rörelse (med lugnande verkan), som afslutar en gymnastiklektion. Nyblæus Bajon.-fäktn. 9 (1872). Verdandi 1885, s. 272. —
-TECKEN~20. Afslutningstecken af det slag man .. finner i 1600-och 1700-talens andaktsböcker. SD (L) 1894, nr 308, s. 8. —
Spalt A 539 band 1, 1898