| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSLÄNGA a3v~släŋ2a, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (numera föga br.) genom slängande med ngt lossa l. afskilja samt bort- l. nedkasta (ngt). Försigtige Klensmeder böra då (dvs. när slaggen fastnar vid järnet) afslänga den flytande Slaggen. Rinman Järnets hist. 1: 238 (1782); jfr 2. Under dansen a(fslä)ngde han ett par glas af, från bordet. Dalin (1850). — (mindre br.) hastigt (eg. gm slängande) aftaga; kasta af. Afslänga kappan. Heinrich (1814). Meurman (1846).
3) (knappast br.) gm slängande afbryta. (Han) råkade .. att med armen a(fslänga) en .. liljestängel invid sig. Dalin (1850).
Anm. I alla bet. hellre (utom i part.) SLÄNGA AF.
Spalt A 548 band 1, 1898