AFSPJÄLKA a3v~spjäl2ka, v. -ade (se för öfr. SPJÄLKA, v.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (mindre br.) = AFSPJÄLA 1. Wikforss (1804, under abspalten). Timmermannen afspjälkade med yxan en lång ribba af plankan. Kindblad (1867). Denna plåt bestrykes helt tunt med olja, för att man med lätthet må kunna afspjälka den utfällda kopparplåten. K. A. Åkerblom i Tekn. tidskr. 1892, s. 145. — (i Finl.) oeg., kem. = AFSPALTA II slutet. En bromkapronsyra, hvilken omedelbart afspjelker bromväte. Hjelt Unders. öfv. lakton. 50 (1882). i pass.: Metylgruppen afspjälkes. Hjelt o. Aschan 755 (1893). jfr VATTEN-AFSPJÄLKNING.
2) (mindre br.) intr.: afskilja sig i form af (tunna) skifvor l. flisor; afflisa sig. Oljfernissor på tak afspjelka efter få års förlopp. Journ. f. manuf. 1833, s. 73.
Anm. I båda bet. hellre (utom i part. o. i oeg. anv.) SPJÄLKA AF.
