| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSPÄNNA, v.2 -er, -spände, -spänt, -spänd. vbalsbst. -ARE.
1) (†) med personobj.: locka bort (ngn från ngn); göra affällig. G. I:s reg. 11: 205 (1536). Ingen schall afspenne eller locka ifrå then annen hans stadde sven, hofman eller annet tiäniste folk. RA 1: 281 (1540). Tegel G. I:s hist. 2: 71 (1622). jfr: Thet är ock någorlunda ett Barnarooff, när en affspenner och bortstiäl Fadrenom sina (dvs. hans) Dåtter. P. J. Gothus Rel. art. 290 (1603). jfr äfv.: En rätt stormare och affspennare, som mitt Konungligha Hoff regera och reformera wil. P. Erici 3: 133 b (1582). — jfr AFSPÄNNIG 1, AFSPÄNSTIG.
2) (†) med sakobj.: borttaga (ngt), beröfva (ngn ngt). Szå warder och gud .. aff spennendis och forminskandis i edre lader then dell i skolle haffue edert vppehelle och liffsbärning (dvs. bärgning) wtaff. FH 4: 240 (1556). När the ägodelar, ther på eens förtröstning och håpp ståår, warda honom affspänt. Fosz 202 (1621). — Anm. Den i ex. från Fosz förek. formen kan äfv. förklaras ur ett AFSPÄNA.
Spalt A 568 band 1, 1898