| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSTJÄLA a3v~ʃä2la, v. -stjäl, -stal, -stulo, -stulit, -stulen (se för öfr. STJÄLA). vbalsbst. -ANDE.
1) (föga br.) i eg. bet.: gm stöld afhända (ngn ngt); frånstjäla. När menniskiom är något affstulit, klaga the allena på tiuffuen. Baazius Upp. E 3 a (1629). — (†) bortstjäla. Sine affstolne peninger. G. I:s reg. 16: 306 (1544).
2) mer l. mindre bildl. Afstjäla ngn en yrkeshemlighet. — (föga br.) Affstiäla och affskära androm Ähran. Schroderus Albert. 2: 104 (1638). — särsk.
a) (†) omärkligt borttaga; stjäla bort. Missbrukade, förstöra de (dvs. jästa drycker) och afstjäla lifvet. Haartman Sjukd. 114 (1765).
b) (†) svikligen aflocka (ngn ngt). Vnder bättrings sken affstiela Kyrkiotienaromen många afflösningar och Sacrament. P. Erici 2: 307 b (1582). Något bifall och samtycke .. honom afstiäla. Sahlstedt Hof-art. 118 (1720).
Spalt A 580 band 1, 1898