| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSTÄNGA a3v~stäŋ2a (a`fstänga Weste), v. -er, -de, -t, -d (se för öfr. STÄNGA). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
— jfr STÄNGA AF.
1) i eg. bet.: gm stängsel o. d. afskilja l. spärra l. afdela l. utestänga.
a) gm stängsel o. d. afskilja (område från annat område); (gm stängsel) afspärra l. innesluta l. inhägna. Afstänga en del af ett rum. Hwadh afstengd är, disseptum. Wollimhaus Syll. (1649). Spegel Gl. 588 (1712). De som bo närmare under Fiällen hafva inga afstängda marker eller vissa Byar. Mörk Ad. 1: 128 (1742). En klostergård, som är afstängd från gatan med höga jerngrindar. Ling Riksd. 1527 133 (1817). Invaliderna bo .. i stora salar, der hvar och en har ett litet rum afstängdt för sin säng och sina saker. Geijer I. 3: 31 (1834). — i bild. På språkets vida område afstänga de (dvs. den akademiska vältaligheten o. salongspoesien) en trädgård (för praktväxter). Rydberg Varia 1: 334 (1877, 1894). — särsk.
α) (föga br.) refl. i intr. bet. Afgärda by .. ähr Nyby, som .. afgärdar, det är, afstenger sigh ifrå gambla Odhilbyn. Stiernhielm Fateb. (1643).
β) med stängslet l. det stängande ss. subj. En förgård eller omhägnad .. (har) afstängt densamma (dvs. helgedomen) från den omkringliggande marken. Strinnholm Hist. 1: 517 (1834). Två långa höjdkedjor .. afstänga insjödalarna (i Finland) från kustdalarna. Topelius Vårt land 24 (1875, 1890). (Gletscherns) högra sida afstänger tre tvärdalar. Sv. Hedin i GHT 1895, nr 245, s. 2.
γ) närmande sig b: gm stängande afspärra l. tillspärra; stänga, låsa. Rummet har någon tid varit (l. stått) afstängdt. Spegel Gl. 588 (1712). (Postens) befordran (å järnväg) i afstängdt fack. Geijer Postförf. 238 (1888, 1890).
b) (gm stängsel o. d.) spärra vägen för (ngn l. ngt) l. hindra (ngt l. ngn) att fungera l. verka; från beröring l. gemenskap afskilja (ngn l. ngt); utestänga (ngn l. ngt från ngt). Lambens afstängande ifrån mödrarne. Alströmer 31 (1727). Qvinnorna (voro) vid den vanliga gudstjensten .. afstängda uti ett särskildt galleri. Agardh Teol. skr. 1: 68 (1855). Grinden var alltid läst, för tiggares afstängande från gården. C. J. L. Almqvist enl. Kindblad (1867). Björkman (1889). — särsk. fys. o. tekn. C. G. Nyblæus 329 (1846). Derefter påfylles mera qvicksilfver (i Mariotteska röret), så att den afstängda luften ytterligare sammantryckes. Fock Fys. 148 (1859). Afstänga .. ånga. Tekn. tidskr. 1878, s. 94. Såsnart vattnet (i slangen) är afstängdt. Ahlström Eldsläckn. 421 (1879). Nästan fullständigt mörker rådde (på gatorna), enär stadens gasverk måst afstängas. SD (L) 1895, nr 341, s. 10.
c) (gm stängsel o. d.) spärra (en väg o. d.); stänga, afspärra. Gatan är afstängd för trafik. De afstängda ledningsbanorna (i hjärnan). Rydberg Varia 1: 154 (1893).
d) (mindre br.) gm stängsel afdela l. uppdela (ett område). Linné Sk. 347 (1751). Betesmarken skall afstängas i flera hagar. Lundequist 163 (1840; 2 uppl. 1855: afdelas i flera skiften). Afstänga ett stort rum i flere små. SAOB (1870).
2) mer l. mindre bildl.
a) utestänga, utesluta, afskilja, afspärra, afskära. Afstänga ngn från gemenskap med andra. KOF II. 1: 43 (1650). Hiärne Surbr. 160 (1680). Fåfäng Frögd / Affstänger Siäl och Sinne från Gud och Himmels Högd. Lindschöld Vitt. 153 (1684). Afstänga någon ifrån Herrans Nattvard. Kyrkol. 11: 6 (1686). Från all verklighet och all kännedom af det verkliga stå vi (enl. den kritiska filosofien) .. helt och hållet afstängde. Leopold 6: 137 (1806). Afstänga (läraren) .. från tjensten på kortare eller längre tid. SFS 1841, nr 14, s. 19. De, som af .. (spetälskan) blefvo angripna, skiljdes och afstängdes .. ifrån allt umgänge med andra. Franzén Pred. 4: 237 (1844); jfr 1. Det Tyska riket .. (är) ständigt betänkt på att afstänga sitt eget område mot grannarnes tillförsel. Forssell Stud. 2: 434 (1888). Afstängas från tjenstgöring. Geijer Postförf. 20 (1890). Schéele Själsl. 209 (1895). — särsk.
α) i p. pf. ss. adj.: isolerad, afskild. En liten afstängd by i bergen. Sv. Hedin Beskickn. 318 (1891). Egyptens afstängda läge. Piehl Nil. 152 (1895).
b) (mindre br.) spärra, hämma, afskära. Afstänga tillförseln, återtåget, vägen för ngn. Afstänga framfarten för en Armèe. Hasselquist 168 (1751). — (föga br.) Det beslutet har för mig afstängt alt hopp. Sahlstedt (1773). — (†) med indirekt obj. Kong Carl den ottonde sökte at afstänga honom vägen til den andeliga stolen. Celsius G. I:s hist. 12 (1746, 1792).
Spalt A 601 band 1, 1898