| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSVÄLLA a3v~sväl2a, v. (se SVÄLLA).
(numera bl. ngn gg i vbalsbst. -NING) om ngt uppsvälldt: aftaga. Afsvella. Deturgere. Ehrencrona (c. 1730, under svella). Afsvällning af buken. A. Kjellberg i Eira 1896, s. 75.
Spalt A 610 band 1, 1898