| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSYNA a3v~sy2na, v. -ade (se för öfr. SYNA). vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE. —
1) för slutligt bedömande l. för begagnande syna. Sedan arbetet är afsynt och befunnet godt och försvarligt. C. B. Rutström i Tegnérs ppr 154 (1821). SFS 1867, nr 3, s. 41. Striden .. gällde, huruvida bron vid afsyningen bort förklaras fullfärdig eller fallfärdig. Wennerberg 2: 242 (1882). Afsynade nya boningshus. SD (L) 1896, nr 6, s. 3. jfr JÄRNVÄGS-AFSYNING m. fl. — jfr: Anmärkas bör .., att vid (af- o. tillträdes-)syn å jord .. husen icke afsynas från afträdaren till jordegaren. Rabenius i NF 2: 1404 (1878).
2) (†) vid syneförrättning afhända l. frånkänna (ngn ngt). När någre syner holdne bliffue, emellom frelsit och skattenn, thå bliffwer jw, mästh altiid, Cronone thet ene stycke jord, effter thet annet, aff synt, och vnder frelsit lagdt. G. I:s reg. 12: 229 (1539); jfr Tegel G. I:s hist. 2: 114 (1622).
-INSTRUMENT~102. Björkman (1889). Afsyningsinstrumentet af den 30 aug. .. är af enahanda innehåll. AB 1890, nr 10, s. 4. —
-PROTOKOLL~102.
Spalt A 611 band 1, 1898