| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSÖNDRAD a3v~sön2drad, p. pf. ss. adj.
1) (mindre br.) motsv. AFSÖNDRA 1: gm yttre mellanrum l. hinder bestämdt skild l. söndrad l. afstängd från annat l. från vissa andra föremål osv.; för sig själf varande l. belägen, fristående, enslig, ensam, isolerad. Secretum .. Afsyndrat, hemligh ort. Lex. Linc. (1640). Een affsöndrat Högd. Rel. cur. 264 (1682). Arbetarebostäder, bestående af afsöndrade hus, omgifna af rymliga trädgårdar. Tekn. tidskr. 1878, s. 273. — (†) (Den, som undergick kyrkoplikt,) stod .. vid någon .. särdeles afsöndrad pliktebänk. Bælter Cerem. 921 (1762). — särsk.
a) (†) om person: gm vistelse på annan ort skild (från ngt); jfr AFSÖNDRA 1 c. Hon ähr vidt ifrån sitt affsöndrat iblandh fremmande .. stadder. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 274 (1632).
b) motsv. AFSÖNDRA 1 e β; geol., miner. om bergart o. d.: gm sprickor o. d. afdelad i mer l. mindre regelbundna partier. Hisinger Ant. 4: 71 (1828). Oregelbundet afsöndrad eller förklyftad (bergart). A. Erdmann Bergart. 29 (1855). Då stenmassan är afsöndrad uti idel kantiga pelare eller prismer. E. Erdmann i NF 1: 225 (1875). jfr AFSÖNDRING 1 b.
a) motsv. AFSÖNDRA 2 a: (af)skild l. afstängd l. isolerad (från andra l. annat); stundom närmande sig 1.
α) [jfr t. von allen menschen abgesondert leben] med prep.-uttr. I vår evangeliska kyrka .. (är) läraren icke .. afsöndrad från det öfriga samhället. Tegnér 4: 41 (c. 1830). I dalarne af det vestliga Piemont lefva (valdenserna) afsöndrade från den öfriga verlden. Geijer I. 1: 261 (1845).
β) [jfr d. leve afsondret] utan prep.-uttr. I de senare åren .. lefde .. (J. G. Oxenstierna) i afsöndrad indragenhet, endast med sina minnen och sin lyra. Tegnér 3: 157 (1819). Den Nordiske studenten i allmänhet lefver icke samma afsöndrade lif, som den Tyske. Lysander Tre föredr. 4 (1855). Afsöndradt läge. SAOB (1870); jfr 1. En afsöndrad ställning. Eichhorn Konst. hist. 168 (1881). (Den tidlösa urbilden) i sin afsöndrade höghet. Wikner Tidsex. 249 (1888). jfr: Bättre är lefwa medh itt egit affsyndrat wäsende (dvs. för sig själf), i itt fattigt hws, än i Konunga Hoff, hoos myckit folck, i haat och nijt. Fosz 573 (1621); jfr c. — (numera föga br.) I hela Skapelsen finnes ej en enda fullkomligen afsöndrad, enstaka varelse. Kellgren 3: 139 (1785). Ingen (är) så ringa, ingen så enskild och afsöndrad, att han icke i sin mån kan befordra Guds ändamål. Tegnér 4: 38 (c. 1830).
b) (†) motsv. AFSÖNDRA 2 b; särsk. (jfr AFSÖNDRING 2 b slutet) separatistisk, sekterisk. J. H. Mörk i 2 Saml. 9: 122 (1751).
c) [jfr ä. t. abgesondert] (föga br.) motsv. AFSÖNDRA 2 d: särskild, för sig; speciell; själfständig. Menniskan (erhåller) först vid längre framskriden förståndsbildning af dessa sednare (kännetecken) .. ett afsöndradt medvetande. Björling Dogm. 1: 33 (1847). — (†) Dares Phrygius är afsöndrad (dvs. icke i förening med Dictys cretensis) .. öfversatt af Madame Dacier. Tessin Bref 2: 22 (1754).
d) motsv. AFSÖNDRA 2 e. (Lings) fel är ett oriktigt begrepp om national-poesi och nordiskhet, afsöndrade från all annan poesi. Tegnér 6: 240 (1834). Former, som .. äro .. från öfriga närstående skarpare afsöndrade. Fries Utfl. 2: 144 (1852).
Spalt A 636 band 1, 1898