| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFTAGA a3v~ta2ga (a`ftaga Weste), äfv. AFTA a3v~ta2 (i rimslut: ∪ — Nordenflycht QT 1748—50, s. 51), v. -tager, äfv. -tar, -tog, -togo, -tagit, -tagen (se för öfr. TAGA). vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -ING (†, Möller 1745, 1755; trol. tryckfel), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr AFTAG, AFTÄKT.
I. taga ngt från ngt; taga ngt bort l. undan.
1) [fsv. aftaka; jfr t. den verband (von der wunde) abnehmen] (i sht medelst händerna) aflägsna (ett föremål) från ett föremål l. ställe, för hvilket (det) närmast är afsedt l. på l. vid hvilket (det) för visst ändamål blifvit fäst l. anbragt. Locket är aftaget. Sahlstedt (1773); jfr 2. På sjette dagen aftogs första förbandet. Veckoskr. f. läk. 1: 23 (1781). Ifrån det första till och med det tredje dygnet, sedan (drif-)bänken är besådd, behöfver icke betäckningen aftagas. Lundström Trädg. 31 (1831, 1852). På samma sätt fortfares tills 1 à 200 sålf äro knutna, då de aftagas (näml. från solfstolen). G. Ekenmark Lärob. 49 (1847). En tjenare .. aftog betsel och sadel. Kræmer Span. 103 (1860). Aftaga skorna på (ngn). Björkman (1889). SDS 1896, nr 14, s. 2 (om kistlock); jfr 2. (mindre br.) med dubbelt obj. Sedan min herre .. aftagit mig slafve-kädian. Humbla 352 (1740); jfr f. Palmblad Fornk. 1: 229 (1843). Aftaga hästen grimman. Björkman (1889). — särsk.
a) [jfr t. den mantel, die brille abnehmen] med refl. bet., om klädespersedlar o. d., som man bär på sig: taga af sig. Lindfors (1815). Att aftaga glasögonen. Wingård Minnen 3: 86 (1846). Sedan han aftagit regnkappan. Rydberg Vap. 44 (1891). En dröjde med att aftaga den sista strumpan eller något annat plagg. De Geer Minnen 1: 7 (1892). — särsk.
α) [jfr fsv. hättonne afftakne, holl. den hoed voor iemand afnemen, t. den hut vor einem abnehmen] för hälsning l. ss. vördnadsbetygelse aflyfta (hufvudbonad). Aftaga hatten l. mössan för ngn. Tå skal en ynglingh sin hatt afftagha. Hambræus A 6 b (1620). Lindfors (1815). Krigsman klädd i uniform, aftager aldrig hufvudbonaden vid helsning. Tj.-regl. 1858, 1: 52. Geijerstam Strömoln 11 (1883).
β) (mindre br.) med tillsatt refl. pron. Linder o. Walberg (1862). Der aftaga sig de inträdande sina skor. Almkvist i NF 16: 993 (1892).
b) [jfr d. borddugen er aftagen, holl. een doek afnemen, t. die decke (vom tische) abnehmen] om bordduk (med hvad därå befinner sig). A(ftaga) duken af, från bordet. Dalin (1850). — [jfr holl. het eten afnemen] (numera föga br.) Maaten aftages klåckan nije. HSH 31: 66 (1661). Schulthess (1885). — [jfr holl. de tafel afnemen, t. den tisch abnehmen] (numera föga br.) gm objektsväxling: duka af (ett bord). Möller (1745, under levée). Bordet är aftaget, The cloth is removed. Widegren (1788).
c) [jfr t. den dieb (vom galgen), den gekreuzigten abnehmen] (†) taga lös (en hängd l. korsfäst) från galge l. kors; nedtaga. N. Av. 26 Mars 1657. När han (dvs. Jesus) vardt aftagen (näml. från korset). Lagerström Bunyan 2: 154 (1727).
d) [jfr t. das kind von der brust abnehmen] (†) med afs. på dibarns afvänjning. Them affwandom aff miölkenne, them afftaghnom jfrå brystet. Es. 28: 9 (Bib. 1541). Lex. Linc. (1640, under ablatus).
e) [jfr holl. de zegels afnemen] om det laggilla aflägsnandet af försegling (plomber o. d.). Cavallin (1875). Aftaga sigillen: lagt(erm) lever les scellés. Schulthess (1885).
f) [jfr t. (einem) etwas drückendes, eine bürde abnehmen] (†) taga bort l. aflyfta (en börda o. d.) från (ngn l. ngt); i sht i bild. Gwdh täcktes (gm G. I) afftaga then Tyranniske bördan. Phrygius Föret. 15 (1620). Gud vett, att jagh denna stora besverlighett min h(erre) gärna hade aftagitt. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 57 (1629).
2) [jfr d. aftage bark, haar, t. die rinde abnehmen] afskilja l. aflägsna l. taga lös (ett stycke af ngt l. ett mera själfständigt parti af ett helt) från det hela, hvaraf (det) utgör en del. Aftaga .. hinnan(,) .. hår, .. löfven. Heinrich (1814). Ögats svarta pigment .. kan med lätthet aftagas. Berzelius enl. Kindblad (1867). Träd .. med barken aftagen. Svedelius Koln. 9 (1872). Aftaga skalet på apelsinen. Björkman (1889). — särsk.
a) [jfr d. aftage hud(en)] flå (huden) af dödt kreatur. Ecorchûre, .. hudens .. aftagande. Möller (1745). Sedan djuret blifvit dödadt, bör skinnet genast aftagas, emedan det sedan blir svårare at få utaf. Leijonflycht (1827, under hyda). Dalin (1850). — (†) med indirekt obj. Huden skal brenneoffrena afftaghas. 3 Mos. 1: 6 (Bib. 1541). — jfr AFTAGARE 1.
b) [jfr holl. de room van de melk afnemen, t. das fett (von der brühe), den rahm abnehmen] om skumning o. d. Trozelius Rosensten 257 (1752). Schlottermilch .. sur mjölk, sedan grädden är aftagen. Deleen (1836). Då .. buljongen stått öfver natten, aftages allt det feta. Zetterstrand Kokb. 3 (1863).
c) [jfr d. aftage frugter, t. äpfel (vom baume) abnehmen] om afplockande l. nedtagande af frukt o. d. Äple och Pärun .. (böra) afftaghas medh Händerna och Hanskar vppå. Månsson Träg. 24 (1643). Lundberg Träg. 109 (1754). Schulthess (1885). jfr: Ekemistel, som afftagen är vthi Martij Nedhan. B. Olavi 177 a (1578). — skörda; jfr d. En vingårdsman, som aftog sina drufvor. Nicander Minnen 1: 276 (1831). jfr: Humblen måste aftagas för än Kåpparna öpna sig. Rålamb 13: 29 (1690).
d) om ett afskiljande medelst skärande redskap o. d. Då .. gröfre spånor .. med ens (skola) aftagas, begagnas krökta svarfjern. Almroth M. tekn. 337 (1839). Om (gröfre) grenar skola aftagas .., bör såg användas. Björkman Skog. 256 (1868). J. O. Andersson i Tekn. tidskr. 1883, s. 15. — särsk.
α) [jfr d. skægget er aftaget, t. den bart abnehmen] (föga br.) om afrakning af skägg. Skägget är väl aftagit. Lagerström Gerdt Westph. 59 (1737). Schulthess (1885).
β) [fsv. aftaka; jfr ä. d. aftage] om afmejande af säd. (Hvetet) bör få fullt mogna på roten, innan det aftages. Arrhenius Jordbr. 2: 63 (1860, 1862). GHT 1895, nr 203 B, s. 1.
γ) [jfr holl. iemand een lid afnemen, t. (einem) ein glied abnehmen] kir. om amputering; jfr 3. Patienten .. beslöt at låta finger-ändan aftagas. Acrel i VetAH 15: 278 (1754). Swalin (1847). Björkman (1889). jfr: En bomb, som aftog halfva hufvudet. Lind af Hageby Minnen 306 (1860).
δ) (†) om ljussnoppning; i sht (gm objektsväxling): putsa. Liwsaneponar (dvs. ljussaxarna) ther man medh afftagher. Sak. 4: 12 (Bib. 1541). Non emunctus. osnytt: intet aftagen. Juslenius 232 (1745).
e) (†) aflägsna l. skilja ut (ett ämne) ur ngt. Alt hennes feta (dvs. allt getens fett) skal han afftagha, såsom han afftagher thet feta aff tackoffrena. 3 Mos. 4: 31 (Bib. 1541; öfv. 1893: taga ut .. tages ut); jfr f. Smör .. som (dvs. hvarur) Saltet är afftaghit. Kokeb. D 4 b (1650).
f) [fsv. aftaka] (numera mindre br.) (för visst ändamål) taga undan l. afskilja (en myckenhet af ngt). Och war Primicie thet (som) först åfftogs fordomdags vthaff sädhen, bakning, och annat sådant, och offradhes gudhi. Förspr. t. NT 5 a (1526). Tiugho Jochimsdaler, szom hann afftagit hade, aff the hundrat. G. I:s reg. 10: 176 (1535). A. J. Gothus Thes. 3: 129 (1619). Af alt hvad som tryckes vare Boktryckaren pligtig at ifrån uplagan aftaga och .. aflemna .. (6) exemplar. Tryckfr.-förordn. 1812, § 1, mom. 11. Hemföljden skulle (enl. Västgötalagen) aftagas och icke ingå i bodelningen. Olivecrona Mak. gift. 135 (1851, 1859). Under pågående lastning aftagas till generalprofvet 2% .. af hela malmpartiet. J. Landin i Tekn. tidskr. 1894, A. K. s. 13.
g) (†) taga bort, utesluta. G. I:s reg. 5: 50 (1528). Hwar wij .. någre punchter .. förandre, fornye, afftage eller tilleggie wele. Därs. 14: 234 (1542).
3) om ett minskande (l. delande) af ngt.
a) för att åstadkomma en minskning af ngt därifrån borttaga (ett stycke o. d.). — särsk.
α) [jfr holl. een stuk van het hout afnemen, t. etwas vom brette abnehmen] i fråga om ett afskärande, afhuggande o. d.; jfr 2 d. Aftaga två centimeter på en hylla. Af klädesstycket skall aftagas så mycket som behöfves till en rock. SAOB (1870); jfr 2 f.
β) (†) mat. subtrahera. Ett taal aff thet andre afftagha eller affkorta. Aurelius C 2 a (1633). — jfr AFDRAGA 5.
γ) oeg. bergv. i en sättning i förh. till det annars brukliga l. normala kvantum borttaga (malm l. kol), dvs. minska malm- l. kolsättningens storlek. Bränslet .. ändrades .. till 9 T(unno)r kol .. utan att malm aftogs. J. G. Clason i Jernk. ann. 1854, s. 42. jfr: Såvida man ej aftager på alla eller åtminstone flertalet malmer. A. Wahlberg Därs. 1893, s. 255. — jfr AFTAG.
b) [jfr holl. die plank wat afnemen] gm objektsväxling: gm att taga bort ett stycke o. d. af (ngt) minska (detsamma). Dhet minskas altijdh som afftags. Grubb 509 (1665). Almqvist (1842). A(f-taga) en klädning nedtill. Dalin (1850). jfr: Med hyfveln aftaga tjockleken på en bräda. Slöjd-bl. 1887, nr 2, s. 3. — särsk. mera oeg.
α) [efter t. die maschen abnehmen] handarb. minska antalet af (maskorna); taga ihop. Aftaga maskorna: diminuer les mailles. Schulthess (1885).
β) bergv. minska styrkan af l. reducera (blästern); låta (blästern) upphöra. Hyttdrängarne .. aftogo blästern, ej delvis utan helt och hållet. A. Wahlberg i Jernk. ann. 1893, s. 258.
c) dela i tu. Stången hade blifvit aftagen på midten.
Anm. till 3. Jfr den inledande anm. under III.
4) [jfr holl. (de kaarten) afnemen, t. (die karten l. einen teil der karten) abnehmen] i kortspel: om handlingen att från en (blandad) kortlek (före gifningen) aflyfta de öfversta korten till godtyckligt antal o. lägga ned dem vid sidan af den kvarblifna högen (vanl. för att sedan lägga den senare ofvanpå de förra); kupera. Aftaga chorten. Lind (1749). Förhanden aftager den till honom lagda leken. Konsten att spela 3: 5 (1849). Korten blandas och aftagas. Ill. patience-bok 17 (1880, 1887). jfr: I kortspel säges hellre taga af (Fr. couper) kortleken, än aftaga. SAOB (1870). — jfr AFTAGNING 6.
Anm. Det logiskt riktigaste l. egentligaste obj. till aftaga (o. TAGA AF) i denna bet. torde vara delen (dvs. korten, som lyftas af); då likväl, ss. i ofvan anförda språkprof är fallet, det hela (dvs. kortleken) förekommer ss. obj., är detta sannol. att förklara ss. en objektsväxling, föranledd l. gynnad af synonymen kupera, hvilken har det hela l. leken till sitt naturliga obj. Ovisst är, huruvida denna objektsväxling uppkommit själfständigt i svenskan l. är lånad från tyskan.
5) [fsv. aftaka manni godz; jfr t. einem etwas abnehmen] (nästan †) fråntaga l. beröfva (ngn ngt) med våld l. mot (hans) vilja. Cellarius (1699, 1729, under privo). Lindfors (1815). A(ftaga) en ngt med våld. Meurman (1846). — särsk.
a) [jfr t. einem officier den degen abnehmen] med afs. på ett tagande i eg. mening (dvs. fattande med handen). Vachten, som mig Värjan aftog. Humbla 57 (1740); jfr 1.
b) (†) med afs. på ett eröfrande. (Vi) wunno .. alla hans städher, och war ingen stadh then wij honom icke afftoghom. 5 Mos. 3: 4 (Bib. 1541). S(veriges) C(rona) beholle .. altt hvadh fiendhen afftagett ähr. A. Oxenstierna Skr. 1: 543 (1633). N. Av. 7 Nov. Part. 1656.
c) [jfr t. einem seine stelle abnehmen] (†) skilja (ngn) från l. beröfva (ngn egodelar, tjänst o. d. l. lifvet). Iagh hafwer medh mine hand mången lijfwet aftagit. Carl IX Cat. Z 3 a (1604). Hertigen af Queensbury blef ifrån alle sine Embeten afsatt, all hans pension honom aftagen. OSPT 1686, nr 29. Nordberg 1: 716 (1740).
6) [jfr holl. iemand zijne waren afnemen, t. waaren abnehmen] (†) (gm köp) öfvertaga (en vara); jfr AFNÄMA. (Jag föreslår) att man i Nederland motte tractera ett Compagnie som afftoge all kopparen, som i Swerige görs. A. Oxenstierna i HSH 35: 123 (1635). — jfr AFTAGARE 2.
Anm. Denna bet. står möjl. i samband med 1 f; jfr Vries 1: 1211.
7) om ett (mera) bildl. tagande: taga l. hämta (ngt från ngt), utan att detta senare därvid undergår någon minskning l. stympning; jfr AF I 6 e, f, g, h.
a) [jfr t. die regel aus der analogie abnehmen] (föga br.) hämta, draga ut l. abstrahera (en regel o. d. från ngt). (Poesiens) reglor voro aftagna från de gamla mönstren. Geijer I. 5: 17 (1810).
b) [jfr mnt. o. holl. afnemen, t. abnehmen, entnehmen] (†) (af ngt) inhämta l. förstå l. finna l. sluta sig till (ngt). C. Bielke i HSH 38: 60 (1590). (De) kunna och ther aff döma och afftaga, hwad fahrligt upsåt han .. hafwer. Gustaf II Adolf 131 (1616). Då han sågh henne gladhlynt småleendes och deraff aftog, att det henne behagade. U. Hiärne Vitt. 30 (1668). Aff bijfogat affrijtning (kan man) .. granneligen afftaga dhetta Hornets egenskap och gestalt. Rel. cur. 53 (1682). När man af ljudet intet visst kan aftaga, huru ordet skrifvas bör. Sahlstedt Veckobl. 3 (1767). Lindfors (1815). Meurman (1846). — utan angifvande af det, hvaraf slutsatsen drages: sluta sig till, inse, förstå, märka. RA 1: 609 (1552). Hwadh .. ther aff fölier, kan man lätteliga förstå och afftaga. Fosz 46 (1621). Ja dhet är så klart som Solen at aftaga, det (dvs. att) … Rudbeck Atl. 1: 83 (1679). Hvilcket intet allenast vijd detta, utan ock vijd flere tillfällen är handgripeligen att aftaga. 2 RARP 2: 131 (1723). Ihre Föret. XXIII (1779). — jfr AFHÄMTA 3.
II. taga mått (dvs. verkställa mätning) af l. taga en bild af ngt.
1) om mätning.
a) (†) taga (mått) af ngt; (upp)mäta (ngts storlek o. d.). Til at .. Mot (dvs. mått) afftaga hörer Wetenskap til. Risingh Landb. 12 (1671). Aftaga gårdernes bygningztompters lengdh och bredh. Rääf Ydre h. 3: 214 (i handl. fr. 1671). Landtmätaren .. (skall) Ängens vidd .. aftaga. Instr. 20 April 1725, s. B 1 a. jfr: Jag .. kan intet aftaga graderna af värme, för det jag har ingen thermometer. Linné Sv. arb. 1: 104 (1745).
b) (numera knappast br.) (med passaren) taga l. mäta längden af (en linje). Den gifna linien DE, som delas bör, aftages med passaren. Mört 72 (1727). Funke, Anv. att teckna 20 (1813).
c) [jfr t. eine landschaft abnehmen] uppmäta (område) i sht för kartläggning; kartlägga; jfr 2 b. Afftagha thes (dvs. mörkrets rums) grenszo. Job 38: 20 (Bib. 1541). Rudbeck Bref 1: 61 (1670). Landtmätare skall .. aftaga dhen Province, .. uti hwilken han wistas, Geographice och Geometrice. Geographisce afftagandet förstås om Provinciers .. mätande, describerande och föreställande, på Papperet; men Geometrisce mätningen om alle särdeles orters .. accurate afmätning. Civ. instr. 272 (1688). Bemälte Grefve har låtit aftaga detta Län, och deröfver utsticka en Charta. Tuneld 2: 188 (1741, 1773). Sedan de (dvs. hemmanen) .. af Landtmätaren voro refvade och til alla sina ägor aftagne. Botin Hem. 1: 41 (1755, 1789). Låta afmäta sina ägor och aftaga dem på Charta. Därs. 1: 108. Aftaga och skattlägga hemmanen. Alreik VIII (1843). Kindblad (1867).
2) om afbildande.
a) [jfr t. das porträt jemandes abnehmen] (numera föga br.) taga l. göra l. utföra (en bild o. d.) af ngn l. ngt. Mitt portrait .. var .. väl aftagit och målat. Humbla 97 (1740). Hr de Voltaires Figure, som Hr Pigale då nyligen i Gips aftagit efter Hr de Voltaire sjelf. Björnståhl 1: 106 (1770). Hvem aftog hans porträtt? Meurman (1846).
b) (numera mindre br.) i bild återgifva l. afbilda (ngn l. ngt) i sht gm teckning, målning l. grafisk konst. Dahlberg Dagb. 306 (1693). Et .. Palais, som .. är aftagit uti Dalbergs Svecia antiqua. Linné Västg. 49 (1747). Mr Catesby har aftagit honom (dvs. fågeln) i naturelle storlek och med sina lifliga färgor .. uti sin Natural-History of Carolina. Kalm 2: 329 (1756). 25 af hans (dvs. Alexanders) Lifvakt .. alle på hans befallning aftagne i bronze af Lysippus. Rabbe Præs. i VetA 14 (1770); jfr α. Äfven i måleri var hon ej okunnig. Hon .. aftog hela städer och landskaper. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 198 (1828). Styffe Un. 245 (1880). — särsk.
α) porträttera. Hof Skrifs. 63 (1753). Han målar också, och har aftagit sig sjelf så väl, som om det vore af den störste Mästare. Björnståhl 1: 53 (1770). I går har man låtit aftaga den 3 veckor gamla Prinsessan. SP 1779, s. 73. Han är ganska likt aftagen. Meurman (1846). Björkman (1889; om fotografering).
β) (†) i bild l. bildl. om ett afbildande i l. med ord. Jag vil i giörligaste måtton aftaga vishetenes sköna egenskaper. Rydelius Förn. Föret. § 19 (1718, 1737). Götheb. m. 1760, s. 561.
III. [efter t. abnehmen; jfr d. aftage, holl. afnemen] intr.: småningom l. efter hand minskas l. reduceras l. deklinera. — jfr AFTAGANDE II samt TILLTAGA.
Anm. I äldre tid användes för denna bet. pass. form; jfr I 3 b. Han (dvs. månen) är itt liws som afftags, och wexer åter til igen. Syr. 43: 7 (Bib. 1541); jfr a β. Bekymmer, ångest, .. genom hwilka Menniskiones Hierta aff hogsens swagheet så småningom afftags och förwissnar. P. J. Gothus Rel. art. 381 (1603); jfr b. Respecten (må ej) .. för .. hastigt aftagas och förminskas. 2 RARP I. 1: 170 (1719); jfr e. Den nuvarande användningen af aktiv form för denna bet. torde vara att tillskrifva t. inflytande; jfr äfv. fr. diminuer.
a) med afs. på omfång l. storlek: blifva mindre, minskas.
α) (mindre br.) om ett föremåls afsmalnande mot en ändpunkt. (Halsen hos däggdjur kan vara) Aftagande, Decrescens, mot hufvudet smalare. Retzius Djurr. 127 (1772). Såkallade Rögstuer, hvilka .. aftaga ofvantill och sluta liksom en pyramid med en flack spets. Palmblad Norge 67 (1846).
β) [jfr t. der mond nimmt ab] om månen, med afs. på det mot oss vända af dess solbelysta del. Som then bleeka Mån afftager / .. Men straxt innan någre dagar / Wäxer til och fyller sigh. P. Brask Vitt. 256 (1682); jfr: Såsom Månens lius aftager. Ps. 270: 2 (1695); jfr äfv. Ps. 455: 2 (1819). Månen till- och aftager. Leopold 3: 267 (1799, 1816). Månen aftager (= är i nedan). Schulthess (1885).
γ) om många föremål af samma slag l. många delar af samma föremål, hvilka framträda l. iakttagas i följd (successivt) o. af hvilka hvarje efterföljande är mindre än närmast föregående. Vissa trän .. aftaga mer och mer, ju närmare de komma til Norr. Kalm 2: 267 (1756). Klorna 1 och 2 (hos Grönlandssjälen äro) nästan lika långa, de följande efter hand aftagande. Nilsson Fauna 1: 290 (1847). jfr: Enligt .. (linearperspektivets) lagar aftaga och förminska sig formerna allt efter deras längre afstånd från ögat. Eichhorn Konst. hist. 103 (1881). — mat. Polynomens termer (ordnas) efter de aftagande digniteterna. Björling Alg. 1: 101 (1843, 1861). jfr: Aftagande aritmetisk progression. Palmqvist Alg. 1: 93 (1745).
δ) om vattnets sjunkande l. minskning. Huru vatnen kring vår Pol i alla tider så ansenligen aftagit. Dalin Hist. 1: 2 (1747). At hafvet åhrligen aftager. Därs. 2: A 4 b (1750). Kalm 1: 80 (1753). Vattnet begynner aftaga, das Wasser .. fängt an zu fallen. Heinrich (1814). Vattnet (ell. floden) aftager. Björkman (1889). jfr: Man (har) tyckt sig märka, att kusten kring Trelleborg årligen aftager. Forsell Stat. 14 (1844).
b) med afs. på lifskraft l. blomstring, om organismer o. delar af sådana o. i allm. om inrättningar o. föremål, som på ett l. annat sätt kunna växa l. tilltaga: reduceras, gå tillbaka, hvarvid mindre en volymförminskning än ett förfall l. deklinerande afses. All ting har sina visse bestämde tider til at upväxa, stå i mognad, och änteligen aftaga. Rudenschöld i VetAH 7: 107 (1746). — särsk.
α) [jfr t. er nahm ab und starb] (numera föga br.) om person: bli aftärd l. medtagen, falla af. Schroderus Liv. 273 (1626). Herden (som sväljt en knif) .. afftog (dagligen) och wardt jw längre jw magrare. Rel. cur. 207 (1682). Jag har mycket aftagit; men jag har nu hopp at åter tilltaga igen. Leopold i 2 Saml. 7: 36 (1783). Biskopen .. åldras och aftager efter naturens ordning. Thyselius Handl. lärov. 1: 93 (1835). Ändock den utvärtes menniskan aftager och förfaller, så skall dock den invärtes förnyas år ifrån år. Franzén Pred. 1: 102 (1841). Meurman (1846). — med afs. på ett andligt försvagande l. tillbakagående. At Ehrenstrahl och Kraft således aftagit, och tappat deras (dvs. sin) konst. Tessin Bref 1: 88 (1751).
β) [jfr holl. afnemende jaren] (numera mindre br.) i p. pr., oeg.: aftagande ålder, år, ålder, år, hvarunder organismen aftager. Aftagande År, Declining age. Serenius (1741). Han .. var uti sin aftagande ålder. Celsius G. I:s hist. 11 (1746, 1792). Björkman (1889).
γ) (nästan †) om samhälle, ätt o. d. Dhet Oldenburske Huuset .. skal .. afftaga och förswagas. Rel. cur. 50 (1682). Så snart Romerska Riket aftog, rymde Konsterne bårt. Tessin Bref 1: 81 (1751).
δ) om näringar, kultur o. d.: minskas, gå tillbaka. Ångbåtstrafiken har under dessa år snarare till- än aftagit. Doktor N:s praktik har aftagit betydligt. Effter såsom handelen myckit afftager. RARP 7: 23 (1660). Glädjande är, att den (dvs. köttexporten) icke visar tecken till att aftaga. GHT 1895 nr 247 A, s. 2. jfr: På ded nu hospitaledz renter icke måge afftaga, uthan heller .. tilvexa. A. Oxenstierna Skr. 1: 353 (1624). — (föga br.) p. pf.: som har gått tillbaka. Det gamla husets nu mycket aftagna affärer. Carlén Skugg. 2: 424 (1865).
c) med afs. på mängd l. antal, om plural l. kollektiv: reduceras i antal. — subj. är:
α) (föga br.) sbst. i pl. Våra gooda venner begynner medh döden att afftaga. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 264 (1632). Altså hafwa Inwånerne mächta afftagit och förminska(t)s. Amer. 17 (1675).
β) koll. l. sbst. i sg. med generaliserande bet. Villebrådet har aftagit här på orten. I Norrige lärer Bäfvern i sednare åren ha aftagit. Nilsson Fauna 1: 418 (1847).
d) med afs. på frekvens, om bruk l. ngt, som plägat ske l. göras l. föröfvas: blifva mera sällsynt, förekomma sparsammare l. mera sällan. Det grofva svärjandet har börjat aftaga. Bibelläsning .. aftog. Ödmann Hågk. 31 (1801). Dryckenskapen försvann eller aftog. Tegnér 4: 242 (1836). Månne laster och brott aftagit i samma mån, som odlingen stigit? Franzén Pred. 3: 33 (1843); jfr c.
e) med afs. på intensitet l. det för subj. väsentliga l. egendomliga, om egenskap (kvalitet l. kvantitet), känsla l. förmåga, krafter, sjukdom o. d., naturfenomen o. d.: minskas, förringas, försvagas, försämras. Blåsten, regnet, eldskenet, kanonaden, kölden har börjat aftaga. Hans kallsinnighet, ifver, glädtighet, kärlek aftog. Aftagande hälsa, minne, krafter. Rörelsen(s hastighet), ljudet(s intensitet) aftager. Hörslen afftager. Muræus 4: 45 (1648). Haat och bitterhet förspörjes mera hafwa tiltagit än aftagit. Swedberg Ho tror § 4 (1709). Crediten aftager. Serenius (1741). Sorgen (är) en passion, .. häftig i sin början .. och aftagande i sin fortgång. Kellgren 3: 142 (1785). En högre sällhet, som icke aftager och förvandlas. Lehnberg Pred. 2: 11 (c. 1800). Då qvicksilfrets volum icke mera synes aftaga. Berzelius Kemi 2: 386 (1812, 1822); jfr a. Med en märkelig skyndsamhet aftager (i Lappland) mot hösten dagarnes längd. Zetterstedt 2: 208 (1822); jfr f. Antalet af soldater aftog. Fryxell Ber. 8: 239 (1838); jfr c. Febern aftog. Almqvist Am. Hilln. 2: 45 (1840). Enligt Plotinus (stegras) skönheten i den mån det materiela aftager. Ljunggren Est. 1: 11 (1856, 1869). Upp i atmosferen aftar lufttrycket och .. tätheten. Forssman i UVTF 10: 7 (1874). Pysens smak för blanksmörja (tycktes) .. ha aftagit. Nyblom Hum. 102 (1874, 1883). Klipporna tecknade sig skarpt mot himmelen, men likväl med aftagande bestämdhet. Rydberg Vap. 140 (1891). — [efter it. decrescendo, diminuendo] mus. i p. pr. med afs. på minskning i styrka. Drake Gollmicks Terminol. 155 (1842, under diminuendo). — (†) i p. pf. med hjälpverbet vara. Minnet var aftagit. Celsius G. I:s hist. 780 (1753, 1792).
f) [jfr t. die tage nehmen ab] med afs. på tidslängd: blifva kortare. Dagen aftager. Lindfors (1815); jfr: Dagarne a(ftag)a. Cavallin (1875); jfr a γ. — (†) i p. pf. med hjälpverbet vara. Menniskionnes ålder är afftaghen ifrå werldennes begynnelse. Rudbeckius 3 Pred. C 1 a (1622).
g) [jfr t. an umfang, stärke, reichtum abnehmen] med särsk. angifvande af det, hvari ngt går tillbaka; jfr e. Denna .. växt .. tiltog i mörkhet, men aftog i lukt. Ödmann Åm. i VetA 1797, s. 23. Att icke tilltaga i det goda, är redan första steget att aftaga. Dens. Pred.-utk. 115 (1808, 1812). Decrescendo, aftagande i styrka. Drake Gollmicks Terminol. 155 (1842). Natten aftager i längd ifrån vårdagjemningen. Lindhagen 264 (1858); jfr f. Allt efter som glorian nalkades, aftog hon i klarhet. Rydberg Sägn. 66 (1874, 1884). Jordbruksfastigheten har .. aftagit i värde. Fahlbeck Sv. nat. förm. 128 (1890). Björn och lodjur aftaga beständigt i individantal. GHT 1895, nr 247 A, s. 3; jfr c β. — (mindre br.) Han har aftaget til sina krafter. Lind (1749); jfr b α. Ett på folk aftagande land. Chydenius 13 (1765).
IV. intr.: vika af. Vid .. Flickeråsen .., där gång- och ridväg aftager till Drefdagen från landsvägen. E. U. Lindström i Turistför. årsskr. 1894, s. 265.
V. [fsv. aftagha sik] (†) refl.: taga sig af, befatta sig med. Justitiens Förwalltningh .. hafwer iagh migh wijdare inthett aftagett. T. Bonde i HSH 31: 115 (1663).
Anm. I samtliga gängse bet. förek. äfv. TAGA AF. Detta användes nästan uteslutande (utom i part.) i bet. I 2 d β, 3 a α, b (utom α o. β), c, 4 o. IV, hellre än aftaga i bet. I 1 (utom a γ o. e), 2 (utom f), II 2 b, III b δ, d, e, f, ungefär lika gärna som aftaga i bet. I 2 f o. III b. aftaga användes hellre i bet. I 1 a γ, e, II 1 b, c, III a) o. g. I bet. I 1 a (utom γ) användes helst TAGA AF SIG.
Spalt A 641 band 1, 1898