| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFTAPPA a3v~tap2a (a`ftappa Weste), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under ablauff)), -NING (se d. o.).
1) gm tappning utsläppa (ett flytande ämne o. d.) l. låta (en vätska o. d.) afrinna l. rinna ut. — särsk.
a) [jfr t. wein, bier abzapfen] om flytande ämne, som får (i sht gm tapphål) rinna ut ur ett fat, en tunna osv. Serenius (1741). Dräggen som öfverblifver sedan vinet är aftappat. Fischerström 4: 23 (1792). Aftappa et oxhufvud vin på buteljer. Widegren (1788). Aftappa öl ur ett kärl. SAOB (1870). (Slammet) kan aftappas genom bottenkranen. E. Storckenfeldt i Tekn. tidskr. 1872, s. 18. — tappa på buteljer. Bottled, .. aftappad. Serenius (1734). NF 13: 31 (1888).
b) [jfr t. schlacken abzapfen] metall. Slaggen aftappas genom en egen öppning. Berzelius Kemi 2: 47 (1812, 1822). Utslagshålet (på masugnen) öppnas endast när tackjernet skall aftappas. Almroth M. tekn. 23 (1838). SAOB (1870).
c) [jfr t. einem blut abzapfen] kir. om blod l. annan i kroppen befintlig vätska. Gissler i VetAH 19: 99 (1758). (Medelst katetern) aftappades et half stop .. Urin. Schützercrantz Märkv. händ. 65 (1785). Franzén Skald. 2: 76 (1828; om åderlåtning). (Vid vattusot måste man stundom) aftappa vätskan medelst troakar. J. E. Johansson i NF 17: 410 (1893). bild: Politiska åderlåtningar (få) ej vidare .. aftappa den friskaste bloden ur Riks-kroppen. J. F. Kryger Præs. i VetA 1758, s. 21. — (numera mindre br.) med dubbelt obj. Han lätt aftappa sig mycket blod. Möller (1790). Man aftappade honom en kanna vatten. SAOB (1870). — (föga br.) oeg. (Läkarna) kunne .. / Aftappa effter hand des (dvs. patientens) trinna frodighet. Düben Sat. 72 (1722); jfr 2.
d) om saft, som tappas ur träd o. d. Lakan af gamla Björkar kan .. aftappas .. utan Trädets skada. Rudenschöld Præs. i VetA 1748, s. 13. Agardh Bot. 2: 234 (1832). Läseb. f. folksk. 778 (1868, 1892).
e) [jfr t. das wasser aus dem teich abzapfen] om vatten o. d., som afledes gm dike, ränna, rör o. d. Serenius (1741). Linné Öl. 23 (1745). På vårarna låter man vattnet öfver dämängarna stå qvar, tills .. (det) börjar taga värme, då det måste aftappas. Arrhenius Jordbr. 3: 132 (1862). Aftappa .. vatten ur en sjö. SAOB (1870).
f) (†) oeg., om elektricitet: afleda. Förmedelst höga spetsiga järnstänger .. småningom .. aftappa Electriciteten utur molnen. Wilcke VetAH 20: 91 (1759).
2) gm tappning aflägsna en vätska o. d. från (ngt l. ngn). — särsk.
a) [jfr t. das fass abzapfen] motsv. 1 a, om fat, tunna osv.: gm tappning tömma. Linné Sk. 401 (1751). Hela ankaret (bör) på en gång aftappas. Warg 626 (1755). (Vin-)faten aftappas. Snellman Tyskl. 130 (1842). SAOB (1870).
b) (föga br.) motsv. 1 c, kir. tappa. Öhrlander o. Leffler (1852). Aftappa en vattusiktig. Björkman (1889).
d) [jfr t. den teich abzapfen] motsv. 1 e, om sjö, kärr osv.: gm tappning tömma l. torrlägga. Kärret sades kunna .. genom dike aftappas. Linné Ungd. 2: 193 (1732). (Denna gyttja) tages utur aftappade dammar. Ehrnström i VetANH 4: 19 (1783). (Dessa) myror (dvs. -ar) .. blefvo aftappade. Järta Kopparb. 13 (1823, 1826). Han (är) en driftig landtbrukare, spränger berg och aftappar sjöar. Böttiger 4: 91 (1847). Björkman (1889). jfr: Aftappa de våta (ängarna). Faggot i VetAH 1: 90 (1739).
Spalt A 654 band 1, 1898