AFTRÅNA a3v~trå2na, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(numera knappast br.) tråna l. tvina bort, aftyna, afmagra. Där Barnatrånsjukan längre tid varat, med aftrånade Lår, blek Hy, Oro och Feber. Haartman Sjukd. 383 (1765). Gäss och Höns, som ätit deraf (dvs. af mjöldrygor), hafva aftrånat eller ock dödt. Wåhlin i VetAH 32: 37 (1771). Wikforss (1804, under schwinden). Meurman (1846). Aftråna .. Se Borttråna. Dalin (1850). — jfr TRÅNA.
