| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFTVÅ a3v~två2 (a`ftvå Weste), v. -r, -dde, -tvått l. -tvagit, -tvådd l. -tvagen (se för öfr. TVÅ, v.) vbalsbst. -TVÅENDE; jfr AFTVAGNING.
Anm. Ordet användes numera nästan bl. i högtidlig, i sht religiös l. poetisk, stil.
1) gm tvagning aflägsna; tvätta bort.
a) i eg. bet. Ett svartt ämne .., som fäster vid fingren och med möda aftvås. Ödmann Beskr. om Kamtsch. 136 (1787). Från ert anlet’ aftvån krigsfärg / och från edra fingrar blodstänk! Westberg Hiawatha 12 (1856). Aftvå smutsen af, från kroppen. SAOB (1870). — jfr: Synda-floden haar .. förstördt then ort / Ther synden alraförst .. war giord: / Skiölt bort thes skiöna wäxt, thes blomsters luckt aftwagit (dvs. bortspolat). Spegel Öp. par. 7 (1705).
b) i utvidgad o. oeg. anv.: borttaga, utplåna.
α) i religiös stil, med afs. på synd, andlig orenhet o. d.; i sht i fråga dels om en verklig (symbolisk) tvagning l. begjutning med vatten, dels om en rening l. försoning gm Kristi blod. Döpelsen ther synderne j Jesu nampn afftwaghna warda. O. Petri Handb. A 4 b (1529). (Gud har) all wor orettferdigheet, / med Christi blod afftwagit. Ps. 1536, s. 54; jfr Ps. 144: 1 (1819). Tå (dvs. vid Messias’ ankomst) warder Herren afftwåendes Zions döttrars smitto. Es. 4: 4 (Bib. 1541). O, Gudar! I er helgedom / jag aftvå vill det blod mig fläckat. Ling Styrbj. 36 (1824). (Du) syndens fläck från själens vinge / Vill aftvå med ditt eget blod. Böttiger 2: 289 (1841). Vid dörren (till den aflidnes rum ställdes) ett vattenkärl .., hvaruti de utgående aftvådde befläckelsen. Palmblad Fornk. 1: 296 (1843). jfr: När wi aftwå synden med wår gråts tårar, .. så blifwe wi rene och täcke i Guds åsyn. Spegel Pass. 216 (c. 1680). — (mindre br.) med dubbelt obj. (i pass. med person- l. sakobj.); jfr 2. Adlerbeth Æn. 160 (1804, 1811). Alltså till baden går jag .. / .. att, aftvådd syndaskulden, kunna så / Gudinnans hätska vrede blidka. Spongberg Ajas 47 (1866). Låt döpa dig och aftvå dig dina synder. Apg. 22: 16 (NT 1883). refl.: Waldenström Österl. 219 (1896).
β) med afs. på ngt annat af pinsam l. vanhedrande natur. (Metellus) aftvår .. den skammen. Dalin Mont. 15 (1755). Aftvå en misstanka. S. Ödmann i 2 Saml. 4: 144 (1816). Jag den skymfen lofvar aftvå. Gumælius Th. Bonde 156 (1828). Oqvädinsord mot fri man måste i blod aftvås. Ekelund Fäd. 1: 52 (1833). En beskyllning måste jag .. aftvå. Beskow i Tegnérs ppr 438 (1841). Eluo .. aftvå fläck på samvete l. rykte. Cavallin (1873). Dixon (hade), med hjelp af otryckta handlingar, aftvagit alla de fläckar, som okunnigheten .. satt på ett verldsberömdt namn. Lysander Almqv. 57 (1878).
2) gm tvagning rena; rentvå, rentvätta.
a) i eg. bet.
α) utan direkt angifvande af det, som borttvättas. Din moder till bålet / Fick dig ej föra, ej lägga ihop ditt öga, ej såren / Aftvå. Adlerbeth Æn. 239 (1804, 1811). Vi hunno knappast aftvå våra händer / Att med vårt handslag kungafrid bekräfta. Hagberg Shaksp. 2: 280 (1847). jfr: (Jesus) ser efter, om ther är någor, .. som kommer .. med ångerfulla tårar til at aftwå Hans bespottade ansickte. Spegel Pass. 12 (c. 1680). — jfr äfv.: Aftvå .. Tvätta hel och hållen. Dalin (1850).
β) (numera föga br.) med prep.-uttr. för att beteckna det, som borttvättas. Gå, krigiske furste, och aftvå / Först dina händer från grekernas blod. Stagnelius 1: 30 (1817). — Anm. Uttr. är bildadt i analogi med RENTVÅ l. RENA (ngn från ngt).
b) i utvidgad o. oeg. anv.: rena (från synd o. d.).
α) utan direkt angifvande af det, som borttages l. utplånas. J ären åfftwaghne .. genom herrans Jesu nampn. 1 Kor. 6: 11 (NT 1526). Wi (äro) uti döpelsen .. aftwagne. Spegel Pass. 70 (c. 1680). Then vti Herrans hus wil gå .. / Bör sig i Jesu blod aftwå / Och så från synder skilja. Dens. Embl. Linc. 16 (1694).
β) (numera föga br.) med prep.-uttr. för att beteckna det, som borttages l. utplånas. Wij warde .. afftwagne ifrå wåra synder. Rudbeckius 1 Pred. A 4 b (1618, 1625). Sedan (Petrus) .. war renad med Jesu Blod, ock hans hierta och samwete således aftwagit ifrån syndenes smitto. Spegel Pass. 85 (c. 1680). Döpelsen .. theruti Gud .. aftwår henne (dvs. människan) ifrån synden. Svebilius Kat. 242 (1688). AB (L) 1895, nr 264, s. 4. — Anm. Se anm. till a β.
Spalt A 702 band 1, 1898