| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFTÅG a3v~tå2g (a`ftåg Weste), n.; best. -et.
I. borttågande l. affärd; bortgång.
1) om bortfärd l. affärd till fots (l. till häst): borttågande, bort- l. utmarscherande, afmarsch; uppbrott.
a) med afs. på trupp l. annan samlad skara; numera företrädesvis om handlingen att lämna l. utrymma läger, fästning, position osv. Effter Fiendens afftog. C. Henriksson Horn i HSH 38: 71 (1590). Polske befälhafvaren hade lofvat fritt aftåg åt både manskap och anförare. Lehnberg i 1 SAH 2: 286 (1788, 1802). Då Amfitryons son den mättade hjorden / Förde ur lägrets skjul och till aftåg gjorde sig färdig. Adlerbeth Æn. 203 (1804, 1811). (Wallenstein) försvagades .. genom Maximilians aftåg med bäjerska hären. Forssell G. II A. 99 (1894). — särsk.
α) (föga br. uttr.) Thenn förtärning .., som aff the Sex fänicke (dvs. regementen) Knechter j theris afftåg her aff Rijkit skedd är. G. I:s reg. 16: 183 (1544). När nu the Swenska woro vthi afftoget, kommo the Danska them på Baken. Girs E. XIV:s hist. 35 (1630); jfr β. Å .. (ryska artilleriets) afftogh och reesa. Fredsfördr. i Kardis 21 Juni 1661, s. B 3 b. Hafeds krigsfolk aftåg gör (dvs. tågar l. drager sig bort) / och ensam han hos henne dröjde. Arnell LR 2: 49 (1830).
β) [jfr t. abzug, holl. aftocht] (†) återtåg, reträtt. Vthi thetta afftugh, förderffuade Rysserne heela landet .. medh mordh, rooff och brandh. Tegel G. I:s hist. 2: 324 (1622). Receptus .. Afftogh. Lex. Linc. (1640). Ekblad (1764, under receptus).
γ) (†) konkretare: rad af aftågande trupper; tåg. Bak effter Grodinsky Regimente fölgde åter 2 Compagnie Heyducker .. och så aldrasidst Czernitzky Regimente .., som afftoget besluta (dvs. afsluta) monde. N. Av. 22 Nov. nr 2 1655.
b) (mest skämt.) med afs. på individ(er). Dalin (1850). Gellerstedt Efters. 25 (1891). — i bild. Jag har sett hundra ärans män .. / I aftåg från vår verldstheater, / Men skont af hvislarn, ingen än. Leopold 2: 247 (1815); jfr a.
2) i annan anv.: affärd, uppbrott; af- l. bortgång.
a) [jfr t. der abzug der schwalben] (mindre br.) med afs. på flyttfåglar: bortdragande. (Flyttfåglarnas) ankomst bådar våren, deras aftåg den nalkande hösten. Geijer II. 1: 16 (1825).
b) (föga br.) med afs. på flotta: afsegling. Färdig till aftåg, / Sof .., på sitt prunkande skepp, Eneas i trygghet. Adlerbeth Æn. 98 (1804, 1811).
c) (†) med afs. på enstaka fartyg. Staden Götenborgh är för Skepens Aff: och Tiltågh (dvs. ut- o. insegling) bequemligare och bättre belägen, än nogen annan Stadh widh Norre Haafwet. Schroderus Uss. C 3 b (1626).
d) (†) med afs. på person(er), som lämna(r) sitt ämbete: afgång. (Scheffer) ville blifva riksråd, ville derföre tvinga de varande senatorerne till aftåg. Crusenstolpe Mor. 1: 185 (1840). Dens. St. o. förh. 9: 7 (1844). jfr 1 b.
e) (†) med afs. på ämnen, som afgå ur kroppen. För öfrigt innehåller denna vätska samma ämnen upplösta som köttets vätskor, och sannolikt stadde på aftog att med urinen uttömmas. Berzelius Kemi 6: 388 (1830).
II. [jfr ä. d. aftog, t. abzug; jfr äfv. AFTRÄCK] (†) afsättning (på varor). (I Ryssland) kan them (dvs. de svenska städerna) ock icke feelas något aftog som man det kallar, på deras gods och wahror. Gustaf II Adolf 184 (1617).
Spalt A 705 band 1, 1898