| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFTÄCKA a3v~täk2a (a`ftäcka Weste), v. -er, -te, -t, -t (se för öfr. TÄCKA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
— jfr TÄCKA AF.
1) taga betäckningen l. täckelset af l. bort från (ngn l. ngt); hölja af l. blotta.
a) i eg. bet.
α) med afs. på byggnad o. d.: taga taket af. Sjöskador, aftäckta hus och nedblåsta skogar tecknade .. (stormens) åminnelse. Adlerbeth Ant. 2: 265 (c. 1815). Cavallin (1875). Björkman (1889). jfr: (Flaccus sades hafva) thet (dvs. Junos tempel) .. skamlighen afftäckt och nästan förstördt .., then öfwerste deelen nidhrifwit och Taaket blåttadt, så at thet nu yppet stodho (dvs. stode) för Regn och wäsko. Schroderus Liv. 783 (1626); jfr ζ.
β) (mindre br.) med afs. på kropp l. kroppsdel. Aftäck inte den nakna. Stiernhielm (Hammarskölds uppl.) 288 (c. 1650). Du aftäcker ditt hufvud. Franzén Pred. 4: 56 (1844). Med aftäckt (ἀνακεκαλυμμένῳ) ansigte skåda Herrens härlighet. 2 Kor. 3: 18 (NT 1883; Bib. 1541: vpteckt). Behaga ni aftäcka den högra axeln. Edgren Eft. skr. 1: 78 (1892).
γ) med afs. på färdig staty, tafla o. d.: högtidligen låta täckelset falla från (ngt). PT 1791, nr 63, s. 3. En färdiggjord bildstod aftäckes och inviges på sin fridlysta plats. Franzén Tal 57 (1826). (Talet) vid aftäckandet af minnesvården öfver Johan Olof Wallin. Sander i 3 SAH 4: 92 (1889). Porträttet aftäcktes. VL 1893, nr 73, s. 2. — med afs. på ny fana. Tj.-regl. 1858, 1: 313. Då fanorna blifvit aftäckta och utvecklade. Tj.-regl. 1889, s. 43.
ε) spelt. Gifver man schack genom att bortflytta en pjes, så att en annan pjes derigenom schackar kungen, kallas detta en aftäckt (schack) eller afdrags-schack. Wilson 17 (1888) [efter t. aufgedecktes oder abzugsschach].
ζ) med afs. på ngt, som höljes af jord, stenlager o. d. Finnas skall (skatten) .. och aftäckas. Livijn 1: 206 (1817). Der .. (dioritlagret) var .. mindre fast, har vattnet .. aftäckt gneisen. Hisinger Ant. 4: 51 (1828). Ruinerna .. (äro) blott till en del aftäckta. Styffe Un. 245 (1880). Pompeji .. är till största delen aftäckt. Topelius Nat. 181 (1891). — jfr: Sedan vårsolen börjat aftäcka ängsbackarne. Askelöf Objudn. g. nr 18, s. 4 (1829).
η) i annan anv. Stackarnas aftäckning. Arrhenius Sockerbet. 36 (1870). Pannan (med kastanjerna kunde) .. ej aftäckas förr än efter .. 5/4 (timme). Tekn. tidskr. 1873, s. 21. Dessa öppningar (på ventilen kunna fullständigt l. delvis) aftäckas eller tillslutas. Därs. 1874, s. 209. (De i vatten nedsatta) buteljerna få ej aftäckas .., förr än vattnet svalnat. Tamm Hushållsträdg. 52 (1889).
b) (mindre br.) mer l. mindre bildl.: afslöja, lägga i dagen, bringa i ljuset, röja, visa. (Omtalandet af sådana ämnen) måste .. ske .. med termer, som mera hölja än aftäcka dem. Leopold 5: 58 (1801). Luther .. (har) åter aftäckt den eviga sanningens springbrunn. Geijer I. 1: 118 (1818). Dagen var klar, och aftäckte alla föremål i den oändliga dälden. Rydqvist Resa 298 (1838). Minnestalaren, då han vill aftäcka store mäns förtjenster, hänger gerna slöjan öfver deras lyten. Böttiger 5: 65 (1867). E. Fahlstedt i NF 16: 1094 (1892). — refl. Allt, allt hvad man med fruktansvärdt förstår / I detta benhus, som vi kalla hjerta, / Aftäcker sig, till blygd och harm och smärta. Strandberg 3: 109 (1868).
2) (mindre br.) af- l. borttaga (betäckning l. täckelse).
a) med afs. på tak. Bælter Jesu hist. 3: 308 (1756). (De) aftäckte .. taket på huset, der han var. Mark. 2: 4 (NT 1883).
b) med afs. på klädnad, täckelse osv. — i bild. (O. Petri) aftäckte .. den fremmande beklädnad, hvarmed .. religionens sanningar blifvit omhöljda. Strinnholm Vas. 2: 411 (1820). Svedelius Norge 45 (1866). — (föga br.) med dubbelt obj. Aftäcka det eviga ljuset dess menskliga förlåt. Törneros Bref 2: 45 (c. 1824).
c) i annan anv. Takfönsterna (på växthuset) betäckas med brädluckor, som .. placeras på norra sidan af taket, då de äro aftäckte. Lundström Trädg. 323 (1852). Aftäckning af jord i stenbrotten. Tekn. tidskr. 1881, s. 166.
Spalt A 707 band 1, 1898