| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFVITTRA a3v~vit2ra (a`fvittra Weste), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE.
eg.: göra veterligt l. utröna, hvad som bör afsöndras; sedan: vederbörligen l. under iakttagande af laga former afskilja. Afwitra. id est. Afdeela. secernere certam ac ratam alicui partem. Stiernhielm Fateb. (1643). — jfr O-AFVITTRAD.
1) (numera nästan bl. jur.) uppteckna, värdera o. afskilja makes l. arfvinges andel i oskiftadt bo; förrätta arfskifte å (ngt) l. med (ngn).
a) med bl. sakobj.: afskilja (arfvedel o. d.). Afvittra ngns fäderne. Hertogarne ville veeta .. sin deel afvittrat i gods, land och lähn effter theras fader. L. Petri Kr. 84 (1559). Han sin Fader beder, / At han tå .. / Affwittra wille sin (dvs. hans) Arfwedeel. Brasck Förl. son. A 1 b (1645). Nu kan Fadren å annat giffte gånga, wari tå förbunden sine Barns Möderne effter Lagh och förenämde inwentarie at affwitra. Förmynd. ordn. 17 Mars 1669, mom. 5. jfr: Afvittra ett bo. Sv.-fin. lagt. (1883). — abs. Afvittra .. bör enkling eller enka, innan annat gifte ingås. Backman Lags. 6: 292 (1850); jfr c.
b) (†) med person- o. sakobj.: till (ngn) öfverlämna (vederbörligen afskild arfslott o. d.) l. ss. vederbörligen afskild arfslott o. d. öfverlämna (ngt). Beplictar iak mik .. att åwettra .. min elskeligha kera hwstrw förscriffna godz innan nath och år. Rääf Ydre h. 1: 295 (1549). Konung Erich wille .. afwitra sine Bröder och Systrar theras Förstendömen, Brudskatt och Lösören effter Faderens Testamentz lydelse. Girs E. XIV:s hist. 5 (c. 1630). Affwittra migh min arfwelott. Brasck Förl. son. A 4 b (1645). Ingen Enckia eller Enkling må gå til annat giftermål, för än hon eller han, barnomen eller androm arfuingom sitt (dvs. deras) arf lagligen afwittrat hafwer. Laurelius i KOF II. 1: 244 (1659). jfr: Aristonicus .. intogh Asien, oanseedt thet vthi Konung Attali Testamente war affwittrat (gesetzt, dvs. bestämdt åt) thet Romerske Folcket. Schroderus Liv. 926 (1626).
c) med bl. personobj.: gm afskiljande af arfvedel tillfredsställa o. utlösa (barn l. annan arfvinge). Afvittra sina barn. Kyrkol. 15: 24 (1686). Enkling eller enka hafve ej våld at gå i annat gifte, förr än barn, eller andre arfvingar afvitrade äro. GB 12: 1 (Lag 1734); jfr Schrevelius 3: 16 (1849, 1858), Poignant i NF 1: 234 (1875).
2) afmäta o. afskilja (mark, skog o. d.).
a) kam. afmäta o. från kronans mark medelst råmärken afskilja den mark, som skall tillhöra enskilda, l. från den mark, som kronan o. enskilda ega gemensamt, afskilja den mark, som uteslutande skall tillhöra kronan. — obj. är
α) den del, som tillhör l. skall tillhöra enskilda. Dee byar, gårdar, Hemman och Torp som haffue .. warit .. medh Råå och Rör eller annan laga byskillnadt för sigh affwettrade. RARP 3: 99 (1638). Ordn. 20 Mars 1647, mom. 2. Cavallin (1875). jfr: Afgärda Hemansåboernes ansökning .. at få afwitra sin andel i Skogar från Bolbyarnes anpart therutinnan. Bergv. 1: 874 (1735).
β) den del, som tillhör l. skall tillhöra kronan.
α’) Så länge Kongl. Maj:ts och Kronans andel i dessa skogar icke varit afvittrad. Järta Kopparb. 16 (1823, 1826). Agardh Stat. II. 2: 378 (1856; se under γ α’ slutet). Thelaus Skog. 125 (1865).
β’) motsv. γ β’. Afvittra öfverloppsjord, se under AFVITTRING 2 b. Meurman (1846). Sv.-fin. lagt. (1883).
γ) hela det område, där afskiljandet eger l. skall ega rum. Sedan Afvittringen i en Socken är börjad, (må) arbetet der icke få .. upphöra förr, än hela Socknen blifvit afvittrad. Stadga 8 Febr. 1824, mom. 12. — särsk.
α’) med afs. på kronan tillhörigt område. Afvittra kronoskogar. Ländernes Allmänningar såsom the til Landzens Inbyggiares tarff och godo äre fordom affwettrade. Ordn. 20 Mars 1647, mom. 3. Utstaka och afvittra Kronans allmänningar; die Gemeinheiten der Krone ausmessen und theilen. Möller (1790). I de södra delarna af Länet hafva .. kronoskogar blifvit afvittrade samt uplåtne, emot recognitionsafgift, til de der anlagda Jernverk. Järta Kopparb. 58 (1823, 1826); jfr α. Alla Kronans skogar böra afvittras och till sina omfång samt råskillnader ifrån angränsande ägor bestemmas. Rabenius Kam. § 202 (1825, 1832). Kronoskogarne böra .. afvittras och till enskilta upplåtas. Agardh Stat. II. 2: 365 (1856). jfr: Afvittra betyder annars endast att afskilja kronans jord från de enskiltas. Här (dvs. i Jämtland) fick detta ord en alldeles ny betydelse, neml. den, att utskifta kronans mark emellan enskilta. Därs. 378.
β’) med afs. på enskilda tillhörigt område, af hvilket en del, den s. k. öfverloppsjorden, utbrytes o. tillerkännes kronan, motsv. β β’. A(fvittra) ägojord, från ett hemman afskilja sådan mark, som det besitter utöfver sin rätta rågång eller har utöfver sitt hemmantalsbehof. Dalin (1850).
b) (†) i annan anv. Määt långsijdan aff then Åker som affwittras skal. Raam 55 (1670). — jfr: Så frampt Ekeskogh finnes på oskiffte äghor, och Äganderne icke kunne sämias om, tå fahre then hugga wil til Tings och begäre .. Syyn, at affwetras hwariom Ägandom sina trää. Stadga 22 Mars 1647, mom. 6; jfr 1.
3) i utvidgad o. oeg. anv.
a) (†) i allm.: afskilja. Så kan then naturlighe Wärman .. bättre förwända Spijsen vthi gott Blodh .. och sedan afwetra thet som obeqwemt är Kroppen til at födha. Sparrman Sund. sp. 323 (1642). Himmel, Jord och Luft, Eeld, Watn war tå blandat / Tilsamman i een Klimp .. / .. Men si! Nu seer iag grant .., / Hur Gud thet ena från thet andra wäl afwittrar. Spegel Guds verk 55 (1685).
b) (†) skilja ifrån sig, afvända. Salomon haar bordt med straff then skam afwittra (som tillfogats hans fader af Simei). Spegel Sal. 10 (1711).
c) (†) geneal., herald. om person l. sidogren, som utsöndrats från en ätt. Bitekn äro märken i et Stam-Vapn, för deras skuld tillagde, som äro dels af yngre ätt, dels ock afvitrade. Uggla Her. 140 (1746).
Spalt A 758 band 1, 1898