Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFVÄLTES a3v~väl2tes, adv.
Etymologi
[efter sv. dial. åvältes; jfr nor. avveltes; jfr äfv. nor. avvelta, adj., isl. afvelta, adj., skotska awalt, awald, adj.]
(enst.) om djur: omkull l. på rygg, så att (det) ej kan resa sig. (Tor-)Dyfveln re’n afvältes ligger. Santesson Naturen 93 (1880). Våra hedniska fäder trodde att de skulle få sju synder förlåtna, om de hjelpte det afvältes komna kräket, Thors helgedom, till rätta. Därs.

 

Spalt A 772 band 1, 1898

Webbansvarig