| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFVÄPNA a3v~vä2pna (a`fväpna Weste), v. -ade (se för öfr. VÄPNA). vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE.
— jfr VÄPNA AF.
I. tr.
a) i fråga om vapen i eg. (stundom ngt utvidgad) bemärkelse.
α) taga vapnet l. vapnen från (en motståndare); rycka l. slå vapnet ur handen l. händerna på. Lindfors (1815). Den segersälla arm, / Som ingen dödlig än förmått afväpna, / Är nu afväpnad utaf döden sjelf. Beskow E. XIV 1: 89 (1827). Tusculanerna (läto) dem alla, afväpnade och nakne, krypa under oket. Kolmodin Liv. 1: 346 (1831). Strandberg 3: 106 (1868). Fångarne blefvo afväpnade. SAOB (1870). Göres detta angrepp (dvs. strykning, battut) .., så blir följden .. lätteligen en afväpning. Nyblæus Fäktl. 51 (1876).
β) tvinga l. förmå (en anförare, ett land osv.) att nedlägga vapen l. att afstå från vapnens bruk; sätta (ngn) ur stånd att föra krig. Ehrenadler 435 (1723). Genom Gustaf Trolles afväpnande. A. G. Silfverstolpe i 1 SAH 4: 181 (1791). (Dante) helsade .. i Henrik VII Italiens räddare, partiernas afväpnare, enhetens .. återställare. Böttiger i SAH 39: 208 (1864). (Fredrik II beslöt) att genom ett kraftigt anfall afväpna Österrike. Pallin Nya t. 133 (1878).
γ) (mindre br.) låta (ngn l. ngt) upphöra att bruka l. att vara försedd l. försedt med vapen; med afs. på krigsmakt: sätta på fredsfot; jfr II. Rikskanslern .. ansåg det ej nyttigt att Sverige afväpnade sin här. Carlson Hist. 1: 38 (1855). Fästningen är .. afväpnad, och vallarna äro rifna. Bok om Sv. 1: 255 (1893). — (†) Afväpna ett skepp. Deleen (1806, under discharge).
b) i fråga om vapen i oeg. bemärkelse.
α) med person ss. obj.: beröfva (ngn hans) stridslystnad l. handlingskraft l. argument osv. Lindfors (1815). Jag hade .. tänkt att svara: men (poemet) Fridsropet har helt och hållet afväpnat mig. Tegnér 5: 215 (1821). Jesus afväpnar anklagarena genom ett vädjande till deras samvete. Thomander Skr. 2: 24 (1829). Hon har något i sin blick, som afväpnar äfven den djerfvaste riddare. Blanche Läk. 31 (1845). Klenmodigheten, otåligheten .. afväpna menniskan .., då den mesta beslutsamheten och kraften vore af nöden. Thomander Pred. 1: 119 (1849). Forssell Stud. 2: 395 (1888).
β) med ett abstr. (personifieradt) begrepp ss. obj.: göra (ngt) vanmäktigt l. kraftlöst; stilla l. afstyra (ngt hotande l. farligt) l. göra (ngt) om intet. Parti-agget afväpnades genom hans segrande godhet. Rosenstein 3: 130 (1811). De Geers lugna och oväldiga uppförande afväpnade tadlet. Fryxell Ber. 8: 153 (1838). Denna enda blick afväpnade hennes vrede. De Geer Hjertkl. 130 (1841). Hedberg En odåga 98 (1867). — (mindre br.) refl.: nedlägga vapen, stillas. Sjelfva ondskan afväpnar sig vid de spädas anblick. Wallin 1 Pred. 3: 306 (c. 1830).
2) [fsv. afväpna] (mindre br.) befria (en riddare osv.) från vapnen l. rustningen, draga rustningen af. Atterbom FB 197 (1818). Afväpnas vill jag; kalla hit min dräng! Hagberg Shaksp. 8: 110 (1849). — refl. Lindfors (1815). Cavallin (1875).
II. [jfr fr. désarmer] intr., om stat osv.: sätta sin krigsmakt på fredsfot l. företaga (väsentliga) indragningar i den; afrusta; jfr I 1 a γ. Allmän afväpning. Kindblad (1867). En ömsesidig afväpning (skulle) följa. Malmström Hist. 3: 143 (1870). I maj hade både Frankrike och England afväpnat. Odhner G. III:s hist. 1: 231 (1885). Den politiska möjligheten af en partiell afväpning. Sv. tidskr. 1891, s. 1. Tilly .. förelade .. kurfursten att förena sina trupper med kejsarens eller afväpna. Forssell G. II A. 71 (1894).
Spalt A 778 band 1, 1898