Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFÅKA a3v~å2ka, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (föga br.) åkande begifva sig af.
2) (föga br.) halka l. glida af (ngt) l. ned från (ngt). Dalin (1850).
Anm. Ordet brukas knappast utom ngn gg ss. vbalsbst. o. i part.; jfr ÅKA AF.

 

Spalt A 785 band 1, 1898

Webbansvarig