Publicerad 1898 Lämna synpunkter AISS aj4s (a`is Weste 1: 1950), n.; best. aisset; pl. =. Ordformer (skrifves äfv. ais o. ajs) Etymologi [jfr t. ais; jfr äfv. CISS osv.] tonk. den med en half ton höjda tonen a. A med # kallas ais. Envallsson Mus.-lex. 1 (1802). Aiss .. förvexlas enharmoniskt med b. Höijer Mus.-lex. (1864). NF (1875). Ssg: AISS-TON3~2. Lyttkens o. Wulff Utt. (1888, under ajs). Spalt A 820 band 1, 1898 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se