| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AJ aj4, interj. l. (mera sällan) sbst.1, n.; best. aj’et; pl. =.
I. interj. ss. uttr. för åtsk. känslor o. sinnesrörelser i sht af mer l. mindre obehaglig art; ofta fördubbladt l. tredubbladt, äfv. med sammansmältning till ett ord: AJAJ04 o. AJAJAJ104. — särsk.
1) uttr. för (jämmer öfver) kroppslig smärta l. känsla af kroppsligt obehag; jämväl med afs. på en tänkt l. befarad smärta osv.; ofta med afs. på ngt plötsligt l. oväntadt; jfr 3. Tanden var utdragen, innan jag hann att säga (så mycket som) aj (en gång). Här stanckas, anckas, skrijas ach, och ai! ô wee! / O wärck, ach wee! mijn Hand! min Foot! mitt Hierta swijder! Stiernhielm Häls. (c. 1650). Dalin Vitt. 6: 69 (c. 1755; se under 3). (Modern) gaf några tufsar åt (flickans) hår och klädning. ”Aj då! mamma gör mig ondt!” sade Mally grinande. Bremer Grann. 2: 8 (1837). Aj! .. Jag är sårad. Crusenstolpe Mor. 4: 161 (1841). Aj, aj! hur i sidan det sticker och värker! .. / Aj, aj! hur förbråkad jag är i hvar lem! C. F. Dahlgren S. arb. 2: 218 (1842). Aj, hvad det gör ondt! Dalin (1850). Lilli håller med låtsad förskräckelse händerna för sina öron. Aj, aj, aj! Mina stackars öron! .. Var så snäll och knip dem inte! Numers Kuop. 63 (1892). — skämt. Almqvist (1842). Aj! du lilla skälm, som pipar mig så der! Dalin (1850); jfr 3 b.
2) (†) uttr. för djupare smärta af andlig art, sorg, bedröfvelse o. d.: o, ack. Ay min dotter, tu gör migh een hiertans sorgh. Dom. 11: 35 (Bib. 1541; öfv. 1896: Ack). — i förb. Aj mig [jfr holl. ai mij], ve mig. Ay mich ath iach såå lenge skal boo bär påå jordena. O. Petri Män. fall F 5 a (1526). jfr AJAMEJ I, AJIAMEJ.
3) uttr. för (i sht oangenäm) öfverraskning, häpnad, skrämsel, förtret, förargelse; ofta ironiskt l. skämt. Alackaday, aj då! nå så tror iag. Serenius (1734); jfr Lind (1749, under ey). Aj, aj, det bär på sned. J. Wallenberg 137 (1771). Aj! der kommer han. Cederborgh R. Kand. 36 (1816). Aj! se .. shawlen flyger af. C. F. Dahlgren S. arb. 1: 62 (1825). Aj, aj, det är min mor! Hagberg Shaksp. 2: 244 (1847). Aj, så rädd jag blef! Dalin (1850). Aj nu går hon .. Det var skada. Wennerberg 2: 165 (1850). jfr: Det märkeliga ordet Aj, som ej allena zirligen brukas då något gör ondt, utan ock vid häpnad och förundran öfver något stort och förträffeligt. Dalin Vitt. 6: 69 (c. 1755; i parodisk framställning); jfr 1. — särsk. med bibegrepp af
a) beklagande, medlidande, oro l. farhåga; i sht skämt. Eurén Orth. 3: 137 (1794). Se, der går en stjernprydd herre. / Aj, hans nåd, han föll omkull. Tegnér 2: 31 (1819). Aj! nu går det på tok för honom. Dalin (1850). Aj, aj, aj, min lilla vän, är det så fatt! Dens.; jfr b. Lynchad för spränglistor vid valmöte, aj aj! Hedenstierna Fru W. 56 (1890).
b) (numera mindre br.) förebråelse l. varning; i sht skämt. Ajaj, min kära R. .., hvad har du gjort? Almqvist Drottn. j. 464 (1834). Aj, aj, min herre! och det är ni, som så mycket skryter af er ärlighet! Dalin (1850).
c) (hvard., mindre br.; i sht i Finl.) beskärmelse: bevars; usch. Aj, hvad du skojar igen. .. Nej, riktigt allvarsamt, — hvad sysslar du med för det närvarande? Tavaststjerna Barnd. 218 (1886).
4) (i Finl.; hvard., mindre br.) uttr. för önskan: ack; tänk. Aj, ändå, om jag kunde stuka den karlen! Numers Kuop. 103 (1892).
5) [motsv. t. ei i gäckande l. uppmuntrande anv.]
a) (†) vid bemötande af ett öfverraskande l. märkligt påstående o. d.; med gäckande bibetydelse: jaså, åhå, å(h), såå. När man hörer ath scrifften sägher .. ath gudh regerar all ting, säger strax wor förnufft ay, regerar han all ting, såå regerar han och flughur .. (och) mygger. O. Petri P. Eliæ e 2 b (1527).
b) (†) uttr. för uppmuntran i l. förakt för svårigheter o. d. När tich betagher noghor motegong, eller bedröffwilse, .. styrck titt hierta och sägh, ay, skulle iach och ecke lidha noghon lithen bedröffwilse, effther min herre j yrtagårdhen swittadhe bloodh för .. bedröffwilse skull. O. Petri Män. fall L 3 a (1526).
Spalt A 821 band 1, 1898