| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AKVAMARIN ak1vamari4n l. 0104, äfv. a1kva- (aquamari´n Weste), r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
1) miner. ett slags grön l. i grönt (gult l. blått) skiftande ädelsten. Cronstedt Min. 44 (1758). B. Qvist i VetAH 29: 63 (1768). En .. äkta Sten, hvilken .. kallas Aquamarin, emedan dess färg liknar hafsvattnet och ofta består af blått och sjögrönt tilhopa. Rinman 1: 195 (1788). De berg- och seladongröna afarterna af Beryll kallas Aqvamarin. A. Erdmann Min. 347 (1853, 1860). Uppf. b. 3: 250 (1873). NF 18: 493 (1894).
2) (enst.) ett slags sjögrön färg. Det är ibland de klara (emaljfärgerna) icke mer än Aquamarinen, Azuren, det Gröna och Purpurn, som göra en god verkan. Miniaturskolan 105 (1784).
Spalt A 888 band 1, 1898