Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ALE a3le2, n.; best. -et; pl. (i bet. 2) -en.
Etymologi
[ombildning af fsv. äle med anslutning till AL, sbst.1; af samma art som t. ex. ASPE, BJÖRKE; jfr isl. elri, n., som skulle motsvara ett sv. *äldre]
1) (mindre br.) al ss. ämnesnamn; alträ, alvirke. Det på Gårdens Rå och Rörs ägor tilväxande Ahle, Björke och Hassel. Utslag ang. Tomarp 24 Nov. 1785, s. A 3 a. När man hugger färskt ale. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 309 (1864).
2) [jfr sv. dial. ale] (föga br.) aldunge. jfr N. Linder i Sv. tidskr. 1872, s. 123.

 

Spalt A 909 band 1, 1898

Webbansvarig