Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALEXANDRIN al1äksandri4n l. -ek-, l. aläk1-, i bet. 1 m., i bet. 2. r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
2) [af t. o. fr. alexandrin, af Alexander, trol. emedan ifrågavarande versslag första ggen fick vidsträcktare anv. i en (ffr.) bearbetning af Alexander den stores saga; jfr NF (1875)] sexfotad, jambisk (vanl. rimmad) vers med takthvila (cesur) i midten. Tegnérs Svea är skrifvet på alexandriner. Oafbrutet löpande alexandriner. Regnér Metr. öfv. 8 (1801). Tegnér 3: 176-7 (1819). Hel dig, Alexandrin, du går på säkra fötter, / Till själens innersta gå dina djupa rötter. Fahlcrantz 2: 45 (1825, 1864; prof på alexandrinsk vers). Poesiens styfkjortel, den breda, enformiga och stela alexandrinen. Runeberg 6: 230 (1832, 1869). Alexandrinen, ett synnerligen under 16- och 1700-talet mycket nyttjadt versslag. Warburg Litt.-hist. 37 (1880). Wulff Värsbildn. 25 (1896).
Spalt A 910 band 1, 1898