| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLMAKT al3~mak2t (a`llmagt Weste), r. l. f. (i bet. 1 a β stundom m. J. G. Oxenstierna 2: 75 (1796, 1806); jfr Runeberg 2: 153 (1830)); best. -en; pl. (bl. i bet. 2 b) -er. (se för öfr. MAKT)
1) oändlig makt l. förmåga.
a) ss. en af Guds egenskaper. Herrens allmacht. J. Matthiæ 1: 379 a (1658). Gudz Almacht styrcker alt med sina starka Armar. Spegel Guds verk 272 (1685); jfr α. Guds magt (har) icke varit för kort til at gifva oss lifvet, och skapa vår kropp, som i sanning är et Allmagtens mästerstycke. Nohrborg 979 (c. 1765); jfr β. Evige Gud! .. hvilkens allmagt omfattar himmel och jord, och allt hvad skapadt är! Handb. 1811, s. 41. Guds allmagt är den hans egenskap, att han förmår göra allt hvad som icke strider mot hans heliga vilja. Norbeck 24 (1840). Gud! låt oss rätt förstå din allmakts under. Böttiger 2: 244 (1841, 1857). (Att) i skapelsens spegel skåda skuggan af Skaparens allmagt, vishet och godhet. Fries Utfl. 1: 28 (1843). — särsk.
α) [jfr holl. Gods almacht] (numera knappast br.) i uttr. Guds allmakt o. dyl. förb., använda ss. ett slags omskrifning för den allsmäktige Guden. Wij .. tacka billigt den gode Gvdhen .. och bedie Hans Allmacht, at han oss vnder dess (dvs. svenska kronans) mächtige Skydd .. erhålla (dvs. bibehålla) wille. N. Av. 20 Dec. 1655, s. 4. Hembähra hans Guddommelige allmacht .. innerligh tackseijelsse. C. Sparre i HSH 31: 257 (1667).
β) [jfr t. die Allmacht, holl. de Almacht] konkretare, ss. benämning på Gud, i sht brukadt under den neologiska perioden; vanl. i best. form, ngn gg i obest. form ss. tilltal. Den vältaliga bönen till Allmakten. GT 1788, nr 102, s. 3. När ert arbet kröns af Allmaktens beskydd, / Låt er barmhertighet Hans vedergällning blifva. J. G. Oxenstierna 2: 75 (1796, 1806). Lehnberg Pred. 1: 142 (c. 1800). Den Visa Allmagten har beslutat våra öden. Döbeln Tal t. fin. trupp. 2 (1809). O, höge Allmakt, brutit har ditt barn. Runeberg 2: 153 (1830). — (föga br.) (När en person rätt älskar Gud,) Räds han en Allmakts nit som barn sin ljuflige Fader. Dalin Arg. 1: 327 (1733, 1754).
b) i allmännare bet. (Materialisterna antaga) en naturlig (dvs. i själfva naturen varande) allmacht. Rydelius Förn. 265 (1721, 1737). Fröding N. dikter 175 (1894).
2) (inom vissa gränser l. i visst afs.) oemotståndlig l. allt förmående makt.
a) abstr.
α) i allm. Guldets, kärlekens, vanans allmakt. Sångens allmagt. Stagnelius 1: 126 (1812). Känslans allmagt mig förförde. Därs. 187 (c. 1815). Hvadan härstammar hans (dvs. Byrons) allmakt öfver läsaren? Rydqvist i SAH 12: 500 (1827). Naturens skenbara allmakt. Ljunggren Est. 1: 36 (1856, 1869); jfr 1 b. Det var det gamla Greklands stolthet att ännu i sin politiska vanmakt utöfva en intellektuel allmakt öfver sina romerska besegrare. Samtiden 1873, s. 651. — ngn gg användt i stället för en konstr. med ALLSMÄKTIG. Thomander Skr. 3: 111 (1826).
β) obegränsad makt; om politiska förh. Gjörwell Hist. extract. 145 (1793). Zarinnan sjelf / Skall med sin allmakt skydda ditt djerfva val. Runeberg 1: 273 (1841); jfr α. Förgäfves hade Solon upprest skrankor emot folkets allmagt. Svedelius Statsr. ansv. 39 (1856). Gif allmagt åt en slyngel, .. och vanvettet kan infinna sig Kanidias konster förutan. Rydberg Rom. d. 63 (1882; med afs. på Caligula). Teorierna om folkviljans allmakt och en absolut jämlikhet. Boëthius i NF 16: 1446 (1892).
b) (mindre br.) konkret. Troget åt tre Allmagter (dvs. gudamakter), åt Muserna, Evan, och Eros, / Till tackoffer du gaf, Åldrige (Anakreon), hela ditt lif. Tranér Anakr. II (1824, 1833). Var lagom ödmjuk mot den allmakt, som är Zeus’ / olympierns .. / Men böj dig, menska, för en törnkrönt allmakt, som / på blodigt kors med kärlek gäldar bödlars nit! Rydberg Dikter 2: 30 (1891). Anm. I det sistn. ex. är allmakt första ggen mera abstr. (jfr a α), andra ggen konkret med bet. närmande sig 1.
-BLICK~2. Min allmaktsblick på kaos såg, / Och verldarne ur mörkret hvälfde. Lidner 1: 216 (1788). —
-BUD~2.
2) till 2. Känslans allmaktsbud. Wallin Vitt. 2: 42 (1806). Påfvens allmagts-bud. Ling Riksd. 1527 19 (1817). —
-DUNDER~20. Den dagen, / Du (dvs. Guds son) sparde ej Din Faders allmaktsdunder. J. G. Oxenstierna 4: 96 (1815; jfr Job 26: 14). —
-HAND~2. allsmäktig hand. Lybecker 209 (c. 1715). Din (dvs. Guds) milda allmaktshand. Ps. 442: 9 (1819); jfr: Tin starcka allmachts hand. Ps. 375: 9 (1695). —
-KRAFT~2. Ej mindre / Än allmaktskrafter kunde kufva våra. J. G. Oxenstierna 4: 10 (1815). Hagberg Pred. 5: 121 (1819). —
-LAG~2. Höga Väsen, / Som skrifvit samma allmaktslag / För solars tidehvarf och gräsen. Wallin Vitt. 1: 64 (1821). —
-ORD~2. Ty när han talte fram det Almachts Ordet Warde, / Då stod alt färdigt straxt i Rim, i skick och fog. Rydelius Vitt. 106 (1716). Du (Gud) kan tusen verldar styra / Med ett enda allmaktsord. Ps. 388: 4 (1819). —
-RIKE~20. den allsmäktiges rike; i sht teol. om verksamhetsområdet för Guds allmänna försyn, i motsats till nådens rike. Til at förvalta .. regeringen i sit nåderike, har Jesus .. af nöden at bruka den magt, hvilken honom såsom Konung i allmagtsriket tilkommer. Nohrborg 59 (c. 1765). Hjertat vördar din Försyn / Så vidsträckt som ditt allmaktsrike. Ps. 18: 1 (1819). Melin Pred. 2: 4 (1847). —
-UNDER~20. Betänk hans (dvs. Guds) allmakts-under / Och akta på hans verk. Ps. 240: 4 (1819). Melin Pred. 2: 41 (1847). —
Anm. Af ofvan anf. ssgr kunna knappast flere än ALLMAKTS-HAND, -ORD, -RIKE anses hafva vunnit full häfd i spr. Särsk. omkring början o. under förra delen af detta årh. användes ordet allmakt med förkärlek tillfälligt i ssgr i högre stil, i sht efter possessiv(t) gen. l. pron., i stället för konstr. med adj. ALLSMÄKTIG.
Spalt A 1014 band 1, 1898