| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLSVÅLDIG al3s~vol2dig l. alsvol4-, äfv. al3~svol2– (alsvå´ldig Weste; i fråga om ordets betoning jfr Kock Akc. 2: 59 osv.), adj. -are (numera bl. ngn gg i bet. 1 b). adv. -T.
Anm. Ordet är liktydigt med allsmäktig, men förekommer icke så ofta som detta o. har en viss högtidlig, arkaistisk prägel.
1) som råder öfver l. förmår allt; allsmäktig (se d. o. 1).
a) med afs. på Gud. O alzwollighe ewighe gudh. Mess. 1531, s. C 4 a. Then alzwoldighe Gwdh. Svart Är. 74 (1560). Om du, Allsvåldige! ej är, / Hvem skapte och på händren bär / Den sköna vida verlden? Ps. 5: 2 (1819). En allsvåldig hand. Thomander Skr. 1: 213 (1842). — (†) Herran alsuoldig gud styre (saken) .. alth thetta riket til hugnath. G. I:s reg. 1: 33 (1521?). På then stora alszwållugs gudz dagh. Upp. 16: 14 (NT 1526; Bib. 1541: alzwolligha Gudz; öfv. 1883: den allsvåldige Gudens stora dag). (O) Herre alzuollogh gudh. Mess. 1531, s. C 4 a. Alzwoldige Gudh förläne osz allom sin Helge Andes nåde. Rothovius 4 Pred. R 8 a (1645). Alzwåldig Gudh! ju tina macht / Är wist så stoor som tu haar sagt. Ps. 313: 3 (1695). — jfr: Våra hednafäder (trodde) på ett, öfver Gudar som menniskor herrskande, allsvåldigt öde. Strinnholm Hist. 2: 473 (1836). — särsk.
α) i uttr. den Allsvåldige ss. benämning på Gud. Det är härligt att skönja den allsvåldiges närvaro i .. all naturens lif. Thomander Pred. 1: 462 (1849).
β) (numera bl. arkaiserande) i uttr. Gud allsvåldig. Ther til förläne oss Gudh alzwolligh sina helgha nådh. Handb. E 1 a (1541). Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 129 (1619). Der Gud Allsvåldig sjelf för hären fram, / Der är för stoftets son det ingen skam / Att stå som simpel krigare i ledet. Östergren N. dikt. 100 (1879). — i tilltal. Ja herre gudh alszwållugh, sanne och retferdughe äro thina domar. Upp. 16: 7 (NT 1526; öfv. 1883: Ja, Herre Gud, du allsvåldige).
γ) [jfr ä. d. alz woldæst] (†) i superl. Then Alzwoldigeste Miskundsamme Gwdh. Svart Är. 72 (1560). Polit. vis. 253 (1628).
b) i annan anv.; ofta i ngt försvagad bet. om person, inrättning osv., som har mycket stor(t) makt l. inflytande, som (inom vissa gränser l. i visst afs.) uteslutande innehar all makt; allsmäktig (se d. o. 1 b). Stagnelius 2: 385 (1818). Fantasin, allsvåldig i sitt rike. Fahlcrantz 1: 79 (1846, 1863). Allsvåldig lags / Jernhårda bojor. Hagberg Shaksp. 9: 132 (1850). Den allsvåldiga furstemakten. Pallin Nya t. 122 (1878, 1887). jfr: Den sjelfsvåldigaste och allsvåldigaste poet .. får (ej) sluta der han sjelf vill, utan der versen vill. Törneros Bref 1: 142 (1825). — adv.: enväldigt. Liksom de föregående Stuartarna, önskade Karl styra så allsvåldigt som möjligt. Pallin Nya t. 79 (1878, 1887). — oemotståndligt. Rudbecks eldsjäl .. (blef) allsvåldigt betagen af den nya banans (dvs. fornforskningens) retelser. Atterbom Minnest. 1: 91 (1847).
2) (†) väldig, storståtlig? jfr ALLSMÄKTIG 2. Ack, alsvåldiga förslager, huru snöpeligen J kastadens i stoftet. Dalin Arg. 2: 288 (1734, 1754).
Spalt A 1078 band 1, 1898