| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLVARLIGHET al3va1rlig~he2t, äfv. 3~201, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 3) -er (Fåhræus Thorild 10 (1888)).
1) motsv. ALLVARLIG 1 a: allvar (se d. o. 2 a α). Flyktiga känslor utan allvarlighet i tänkesätt och handling. Franzén Pred. 4: 188 (1844). — särsk.
a) (mindre br.) böjelse l. benägenhet för allvar. Det Tyska sinnets / Allvarlighet och djup. Franzén Skald. 2: 23 (1795, 1828).
b) (föga br.) enkelhet, flärdlöshet; ärbarhet. De begrepp om sedernas enfald och allvarlighet .., som vi fästa vid denna gamla kämpetid. Leopold 5: 142 (c. 1820); jfr ALLVARLIG 1 a β slutet.
2) (mindre br.) motsv. ALLVARLIG 2: egenskapen osv. att innebära en sann, verklig l. uppriktig mening; allvar (se d. o. 1). Aftalets allvarlighet och helgd. Järta V. skr. 1: 219 (1832). Allvarligheten af (hans) .. vetenskapliga sträfvanden. Cygnæus 4: 299 (1868). — (†) Ath the aff honom annammat hadhe euangelium medh sådana aluarligheet, ath the ther vtinnan ståndandes bleffuo j lidhande och förfölielse. Förspr. t. 1 Tess. (NT 1526). — särsk.
b) (föga br.) motsv. ALLVARLIG 2 f: allvar (se d. o. 2 b). Stundens allvarlighet. Blanche Bilder 1: 136 (1863).
3) (föga br.) motsv. ALLVARLIG 2, i konkret bet.: allvarlig fråga, allvarlig sak; jfr ALLVARSAMHET 3 b. Grubbla öfver slika allvarligheter. Fåhræus Thorild 10 (1888).
4) (†) motsv. ALLVARLIG 3: kraft, frimodighet. När the sågho sådana alwarligheet j Petro och Joanne. Apg. 4: 13 (NT 1526; Luther: Freudigkeit; gr. παρρησίαν); jfr Spegel Gl. (1712), Swedberg Schibb. 198 (1716).
Anm. I stället för allvarlighet nyttjas i de flesta fall hellre ALLVAR.
Spalt A 1116 band 1, 1898