Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALUMINIUM al1ɯmi3nium2, äfv. 10400, n. (r. Tekn. tidskr. 1877, s. 139); best. -niet, i best. anv. ofta utan slutartikel.
metalliskt grundämne af gråblå färg, hvilket ingår i lerjord o. alun; lerjordsmetall. Berzelius Blåsr. 195 (1820). Af vatten syrsättes aluminium icke vid luftens vanliga temperatur. Dens. i Årsber. t. VetA 1828, s. 108. Aluminium har för sin lätthet, sin vackra glans, sin hållbarhet i luft och oskadlighet fått en stor användning till fältflaskor, hästskor, kokkärl, kemiska apparater, .. nycklar, medaljer o. s. v. Cleve i NF 19 (1895). — jfr BLAD-, BRONS-, FLUOR-, FOSFOR-, KLOR-, SELEN-, TELLUR-ALUMINIUM m. fl.
-HYDRAT~02. Aluminiumhydrat, lerjordshydrat .. användes .. till bindande af färgämnen vid väfnader. Berwald Kemi 97 (1886, 1890). —
-NYCKEL~20. —
-OXID~02. Almström Kem. tekn. 1: 518 (1844). Aluminiumoxid, eller lerjord. Cleve i NF 1: 571 (1875). —
-SULFAT~02. förening af aluminiumhydrat o. svafvelsyra; den tekniskt viktigaste beståndsdelen i alun. Aluminiumsulfat .. (har) på senare tider börjat tillverkas fabriksmässigt och fått namnen koncentrerad eller kalifri alun. Cleve i NF 1: 572 (1875). —
-TÄNDSTICKA~200 l. ~020. De s. k. aluminiumtändstickorna äro preparerade med en utspädd lösning af aluminiumsulfat, som hindrar träet att brinna. Cleve i NF 1: 572 (1875). —
-VERK~2. anläggning för fabriksmässig framställning af aluminium. Aluminiumverket vid Neuhausen. Cleve i NF 19: 201 (1895).
Spalt A 1167 band 1, 1898