Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALVEOL al1veå4l l. -ω4l, r.; best. -en; pl. -er.
mindre, skålformig fördjupning; hålighet; cell. Blombotten (hos solrosen) består af alveoler sådana som cellerna i en honungskaka. Strindberg Tr. o. otr. 4: 230 (1897); jfr 3. — särsk.
1) (†) paleont. benämning på vissa skålformiga petrifikat l. petrifikatdelar, ss. stenutfyllningar af kamrarna i ortoceratitskal. Wallerius Min. 392 (1747). Alveoler, .. (Mineral.) Regenbogenschüsslein, Alveoli. Möller (1790). Heinrich (1814).
2) paleont. fördjupning l. urholkning i ett slags fossil. Linnarsson i NF 2: 154 (1876). Rostrum eller sprötet (hos belemniterna) .. är cylindriskt, .. i den främre (änden) med en trattformig urholkning, alveolen. Nathorst Jord. hist. 776 (1893).
5) [utveckladt ur 3] anat. benämning på små, vanl. tätt sittande håligheter (med ett lösare innehåll) i en organisk väfnad; mest i pl. Key i NF (1875). Hopar af små blåsor (lung-vesikler eller alveoler), hvilka utgöra (luft-)rörens ändar. Düben i NF 10: 288 (1886). — jfr LUNG-ALVEOL.
Spalt A 1171 band 1, 1898