| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AMARANT am1aran4t, äfv. -aŋ4t (amara´nt Weste, -ánnt Almqvist, Dalin; rimmande med grant: Lucidor Hel. V 4 b (1672), med kant: Därs. D d 4 a (1673)), sbst.1, r. l. m. (m. Nyström (1794), Fries (c. 1870), Björkman, Lundell; f. Möller (1790), Weste, Lindfors, Almqvist, Dalin); best. -en; pl. -er.
1) [med anslutning till ordets anv. i den klassiska litteraturen] (i poetisk stil, numera föga br.) fantasiväxt, betraktad ss. oförgänglig samt särsk. betecknad ss. tillhörande paradisets flora; sannol. ofta användt med anslutning till 2. Lucidor Hel: V 4 b (1672). Wij wele mäd full Hand, Fiol ok Amaranth, / Iempt andra Blomster mehr, vth strö kring hwarien kant / Ok rund kring Grafwens Bredd. Därs. D d 4 a (1673). Spegel Tilsl. par. 135 (1705). Uti en lund .., / Der några lagrar stod, och Amaranter grodde. Nordenflycht QT 1746—47, s. 167. Odödlig Amarant, som re’n begynte / Vid Lifvets Träd i Paradiset blomstra. J. G. Oxenstierna 4: 95 (1815). Bland Edens amaranter vandra. Stagnelius 2: 145 (c. 1820). Amarant, et blomster som är symbol af Odödligheten. Deleen Fabell. 1: 67 (1831). — i bild. O-För-Wijssnelig Amaranth .. På Grafwen sörgeligen satt af L. J. S. Lucidor Hel. G g 2 b (1673; titel på grafkväde; jfr de ofvan citerade ställena hos samme förf.). Amaranter Eller Några Poetiska Tankar .. yttrade Af Jacob Fabricius Och nu .. tilhopa bundne och i liuset framgifne (af H. C. Nordenflycht). (1744; boktitel).
2) (växt af) släktet Amarantus Lin., i allm. med högröda blomhylle-, skärm- o. förblad, hvilka alla länge kvarsitta med bibehållen färg utan att förvissna. Trefärgad amarant (om arten Amarantus tricolor Lin.). Broocman Hush. 4: 14 (1736). Fischerström 1: 91 (1779). Sparsamt växa rosor på din hy, / Bleka som en amarant om hösten. Valerius 1: 5 (1803); jfr 1. A(marantus) caudatus (L.) Vanlig A(marant); Räfsvans. Lilja Odl. vext. 187 (1843). Fries Ordb. (c. 1870). De plocka liljor och derhos / De plocka amarant och ros. Sander Ros 16 (1876). Tamm Prydnadsträdg. 84 (1892). — i bild. Hon fager är, en fallen ängel, / en amarant med vissnad stängel. Jensen Böhm. diktn. 25 (1894). — jfr MOLLE-, SNABEL-, SVIN-AMARANT.
3) = AMARANTFÄRG. Tvenne färger som de nyttja tilsammans .., såsom rosa och amaranth. Mag. f. konst 1824, s. 103.
Anm. Ss. ett slags eufemistisk ombildning af AMANG (l. amant) förekommer amarant hos Bellman; om denna ombildning skett med anslutning närmast till AMARANT, sbst.1 l. sbst.2, är ovisst. Klang, Ullas amaranther / Af alla slag! Bellman 3: 278 (1790). Troligen beroende på detta ställe är uppgiften hos Heinrich (1814): Amarant .. Äfven Liebhaber.
(2; jfr 3) -FÄRG~2. amarantblommans färg; eg.: purpurrödt, i violett stötande rödt. Heinrich (1814). Amarant-färg, som stöter i gulrödt. Pfeiffer (1837). Amarant-färg, vacker, mörkröd färg. G. Dalin (1871). Amarant-färg, tekn., röd färg, som består af kochenill, behandlad med ammoniak och med alun eller tennsalt som beta. NF (1875). —
(2) -FÄRGAD~20. Holmberg (1795, under amaranthe). Ett amaranthfärgadt sidenband. Gosselman S. Amer. 1: 129 (1842). Dalin (1850). —
(2) -RÖDT~2. För att erhålla vackert amarantrödt, äro .. laseringar med karminlack nödiga. AHB 13: 21 (1854, 1865). —
(3; jfr 4) -TRÄ~2. amarantfärgadt trä, i sht af det i Sydamerika växande trädslaget Copaifera bracteata Benth. Wikforss (1804, under amarantholz). Åstrand 2: 56 (1855). Amarantträ .. är mörkt blodfärgadt med en dragning åt violett. Rothstein 25 (1875).
Spalt A 1175 band 1, 1898