Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AMETIST am1etis4t (ameti´st Weste), r. l. m. (m. Aurivillius Gr. 29 (1684), Lundell (1893)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(amethyst Forsius Min. 96 (c. 1613), Svenonius Stenriket 98 (1888); amethist Upp. 21: 20 (Bib. 1541). Med den lat. formen amethystus förekommer ordet Upp. 21: 20 (NT 1526))
Etymologi
[fsv. amatist; jfr lat. amethystus, gr. ἀμέϑυστος, hvilket senare sannol. är lånadt från något orientaliskt språk, men redan i klassisk tid uppfattades som bildadt af ἀ privativum o. μεϑύειν, vara drucken; jfr nedan ex. från Forsius]
ädelsten af (mer l. mindre utprägladt) violett färg; gemensamt namn för tvenne ädelstenar (se a o. b). jfr HÅR-AMETIST. Upp. 21: 20 (Bib. 1541). Aristoteles .. sägher, at en Amethyst lagd på een drucken Menniskios Nafla, förtager Wijnes krafft och druckenheet. Forsius Min. 96 (c. 1613). Spegel Guds verk 137 (1685). Som en briljant bland ametister. A. G. Silfverstolpe Skald. 151 (1801, 1814). Wirsén Ton. o. sägn. 200 (1893). — (enst.) bildl.: violett färg. På himlens fält förtona / Orange och ametist. Snoilsky 4: 199 (1887). — särsk.
a) kristalliserande varietet af kvarts. Purpurfärgade Ametister .. finnas understundom uti Dannemora Jern-Grufvor, i Dalarna och Lapmarken. Bromell Bergart. 40 (1730). Västerländsk Amethist har sexsidig figur och är altid en Berg-Crystall. Rinman (1788). Svenonius Stenriket 98 (1888).
b) violett varietet af genomskinlig korund; i sht i den likbetydande förb. orientalisk ametist. B. Qvist i VetAH 29: 71 (1768). En Rubin af violett färg (får) ofta heta Orientalisk Amethist. Rinman (1788). Den violetta korunden (kallas) orientalisk ametist. NF 18: 492 (1894).
Ssgr: AMETIST-AGAT103~02. Retzius Miner. 269 (1795). —
-BLÅ~2. Dalin (1850). —
-DRUS~2. drus l. gyttring af ametistkristaller. Deleen (1836, under amethistendruse). —
-FLUSS~2. Ametist-Fluss .. kallas så väl de blekare, mindre rene och klare Amethister .. som ock en violett Flussspat samt äfven en Glas-Fluss af lika färg. Rinman (1788). —
-FÄRG~2. (ett slags) violett färgnyans. Berzelius Blåsr. 189 (1820). —
-FÄRGAD~20. Ametist färgad (rubin), så kallad Orientalisk Ametist. B. Qvist i VetAH 29: 71 (1768). Wenström o. Lindgren (1889, under amethyst). —
-KNAPP~2, sbst. Sthms modejourn. 1854, s. 15. —
-KRISTALL~02. Uppf. b. 3: 259 (1873). —
-RING~2. ring, prydd med en l. flere ametister. —
-RÖD~2. Berzelius Kemi 2: 734 (1812, 1822). —
-SAFIR~02. = AMETIST b. Dalin (1850). Ekenberg o. Landin 543 (1894).

 

Spalt A 1194 band 1, 1898

Webbansvarig