| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AMIA, f.; pl. -or? (-er på det enda anträffade stället; se nedan).
(†) älskarinna, frilla. Hwilken Broder (inom skrået) någors amia tager sigh till laghgifta hustru, tå sittie .. han wtaf Embettet (dvs. skall han afstå ifrån yrket). Skråordn. 265 (1589). — i bild. (Svenskarna) taga .. aff sijne amier (dvs. franskan, italienskan osv.) til låns ett plagg, och skyla ther medh dijn (dvs. ”Göta-matronans”, svenska språkets) blygsl. Stiernhielm Fateb. Föret. (1643).
Spalt A 1198 band 1, 1898