| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AMMA am3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, AMNING; jfr AMMA, f.
1) motsv. AMMA, f. 1: gifva di åt (ett barn), med egen mjölk nära (spädt eget l. annans barn). Quinnan (dvs. Moses moder) toogh barnet (dvs. Mose), och ammadhe thet. 2 Mos. 2: 9 (Bib. 1541). The som amma Barn, skola .. här aff (dvs. af lavendelvin) dricka. I. Erici 1: 283 (c. 1640). Öfver året kan intet barn behöfva ammas. Hartman 60 (1828). Läkare .. predikade då som nu, att mödrarna borde sjelfva amma sina barn. Palmblad Fornk. 1: 107 (1843). Mången fattig qvinna ammar främmande barn jemte sitt eget. Cederschiöld Ordl. (c. 1847). — särsk. (mest i högre stil):
a) (mindre br.) om bröst o. d. Den som ett ammande bröst räckt Dido, i stoft var förvandlad. Adlerbeth Æn. 101 (1804, 1811). Son! hvart riktas din dolk? — I mitt bröst? — Men detta dig ammat. Tranér Anakr. 165 (1833).
b) (mindre br.) om djur: dägga. Ett vildsto sina spenar / Med ammande försorg åt späda läppen länar. Wallin Vitt. 2: 287 (1805). Låta räfungar a(mma)s af en hund. Hahnsson (1884).
c) i bild. Et foster, födt af våld, blef sen af lättja ammat. Nordenflycht Frunt. försv. 17 (1761; om mannens förtryck mot kvinnan). Du ammar sorgens barn och vill, att det skall dö. Tegnér 2: 87 (1808).
2) (i högre stil) motsv. AMMA, f. 3; bildl.: fostra l. nära l. gifva tillväxt åt (ngn l. ngt), i sht under ett tidigt utvecklingsskede. Amma .. educare; fovere. Lindfors (1815). — Det logiska obj. är
a) person. Utl. på Dan. 173 (1592). J. G. Oxenstierna 1: 198 (1770, 1805). Moderns tårar, och din faders minne: / låt dem amma dig till redlig man! Tegnér 1: 398 (1802). (Flickans) namn var Theodora. Ammad blef hon / .. Till ljusets arf af christliga föräldrar. Stagnelius 1: 496 (1821). Han växte utan tvång / Och ammades af saga och af sång. Strandberg 3: 454 (1856). Vi äro alla uppfödda, nästan ammade med Franzéns milda sånger. Sturzen-Becker 1: 63 (1861). Östergren N. dikt. 106 (1879). — (mindre br.) På skilda håll, i samma tänkesätt, / Vi ammades. Wallin Vitt. 2: 68 (1821) [jfr fr. nourrir un enfant dans l’amour de la vertu].
b) konkret föremål. Fjällets is, / Af vintern ammad. Runeberg 5: 189 (1863). — särsk. om växtvärldens alster. Tegnér 1: 265 (1804). Hur det unga, friska gräs sig gläder, / Ammadt ömt af källans klara bölja. Geijer I. 3: 255 (1813). Vårens stigande sol skall amma en blomma på grafven. Tegnér 2: 438 (1814). På ängen framom skogen / Står en björk af sekler ammad. Runeberg 1: 227 (1841). Hela parken är konstvattnad, och en vattenränna går förbi och ammar hvarje träd. Kræmer Span. 25 (1860). — i bild. Du, som ammar blomman af vårt land (dvs. dess uppväxande ungdom). Tegnér 2: 299 (c. 1815; till en skollärare); jfr a.
c) ngt abstrakt. Tessin Bref 2: 170 (1754). Här vill naturen se det enkla, allvarsamma, / här vill i torftigt bo hon stora sinnen amma. Tegnér 2: 111 (1811). I himlen är han (dvs. kärleken) ammad vorden / och längtar till sitt hem igen. Dens. 1: 36 (1825). — i bild, närmande sig b. Vid Nilen och Ganges ammades fordom en blomstrande bildning. Wikner Lifsfr. 1: 238 (1868). Ammad af humanismen och under lyckliga yttre förhållanden slår dikten (i Polen under sextonde årh.) .. hastigt ut sina blommor. J. A. Lundell i NF 12: 1518 (1888).
Särskilda förbindelser:
1) till 1: med di uppföda. Wilt tu at iagh gåår och kallar til tigh ena Hebreeska quinno som diya giffuer, at hon ammar tigh barnet vp? 2 Mos. 2: 7 (Bib. 1541; öfv. 1893: amma upp barnet). Kolmodin Qv.-sp. 1: 166 (1732). Lind (1738, 1749).
2) (i sht i högre stil) till 2: uppföda, uppdraga, uppfostra.
a) (numera mindre br.) till 2 a. Jag har så ammat up honom de åhren .. han varit i min tienst, at jag väl tror, det han med tiden lärer bli en beskiedlig Karl. Modée Smulgr. 21 (1739). Nycastel-farten är en skola at amma up sjömän för Engelska flottan. Widegren (1788). Af denna luft och styrka närde / De forna Göther ammats op. G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 231 (1795). En ung och modig tropp, / Väl rustad, öfvad väl, i vapen ammad opp. J. G. Oxenstierna 5: 22 (c. 1817). Han sjelf, som ammats upp i statens tjenst, / Nu den beherskar. Oscar II Skr. 2: 27 (1861, 1887).
b) till 2 b. Amma opp .. (Om plant.) Cultiver. Nordforss (1805). Blomstren, dem hon (dvs. Flora) ammat opp. J. G. Oxenstierna 1: 22 (1805). Än ingen ros slog ut sin knopp, / Som ej af törnet ammats opp. Björck Dikter 169 (1863). — i bild, närmande sig a. Han (dvs. botanisten Wahlenberg) .. / .. gladdes åt hvart frö, som blomma bar, / Hvar söderns främling, ammad opp i norden. Böttiger 2: 191 (1851).
c) till 2 c: bringa till utveckling l. förkofran. Atterbom Minnen 655 (1821). All gudomlig rätt, som snillet alstrat / Och häfden ammat upp igenom sekler. B. E. Malmström 6: 241 (1842). Han, säger jag, har sjelfsvåld ammat upp, / Och hela statens undergång beredt. Hagberg Shaksp. 1: 178 (1847). I Sverige .. (hafva åtsk.) affärer ammats upp .. med hänsyn till mellanrikslagens tillvaro. GHT 1896, nr 303 A, s. 3. jfr: (Fasan) ammar upp mordlustens afskyvärda drift till hans egentliga handlingskraft. Hwasser V. skr. 2: 339 (1851).
Ssgr, se anm. 2:o efter ssgrna till AMMA, f.
Spalt A 1209 band 1, 1898