| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AMORF amor4f, adj.; adv. -T.
eg.: utan bestämd form, formlös, oregelbunden; naturv. om (fasta, oorganiska) kroppar, som helt o. hållet sakna kristallisation. Då ett mineral hvarken är kristalliseradt eller kristalliniskt säges det vara amorft (utan regelbunden form). A. Sjögren Min 4 (1865). En .. (sådan) tändmassa tänder sig .. temligen lätt på amorfa ytor. Tekn. tidn. 1871, s. 359. Amorfa ämnen äro t. ex. glas och harts. Cleve i NF (1876). Den röda fosforn .., ofta, men orätt, benämd amorf fosfor. Cleve Handlex. 121 (1883).
Spalt A 1217 band 1, 1898