Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AMPEL am4pel (ámmpl Dalin (1850)), adj. -pla (l. -ple) 32, äfv. 40; -plare 302, äfv. 400. adv. -T.
Etymologi
[af fr. o. eng. ample; af lat. amplus]
Ample, widlöfftig, oomskrenckt. Swedberg Schibb. 249 (1716).
1) vid, bred, rymlig, vidsträckt; stor.
a) (†) i eg. bet. Ofvanpå berget .. var ett convext ampelt fält. Linné Ungd. 2: 287 (1734). Därs. 2: 272.
b) (numera knappast br.) bildl.: omfattande. Man kunde ej vara fullt försäkrad, att han (dvs. C. Alander) var mäktig att strax angripa och utföra en så diffus och ampel profession. Heikel Filol. 100 (1894; efter handl. af 1692; om professuren i romersk vältalighet). — vidsträckt, vidlyftig, utförlig; tänjbar. RP 6: 400 (1636). Collegium hafwer uthwärkat sig alt för ampel fulmacht. RARP 8: 105 (1660). De amplesta och minst generande instructioner. Höpken 2: 526 (1758). Holmberg Bohusl. 3: 409 (1845).
2) ymnig, mycken, rik, riklig; ansenlig, betydlig; rundligt tilltagen.
a) (numera mindre br.) i konkret anv. Ampelt förrådh på Proviant. N. Av. 15 Sept. 1658. Jag såg en hofman härom dagen .. / Med ganska ampelt rum för magen; / Men ingen mage. Lindegren 2: 216 (1806). Ampelt tilltagna musslinshängen. Steffen Brit. ströft. 66 (1895).
b) i abstrakt anv.: riklig; storartad, utmärkt; särsk. om loford o. d. Vid sitt afskedstagande erhöll han i pressen det amplaste erkännande. Ampla vitsord. Ampel rekommendation. Atterbom Minnen 552 (1819). Han lemnar Jenny Linds .. talang de amplaste loford. Sthms Fig. 1845, s. 117. Kungen, om hvilken jag läst och sjelf sjungit det amplaste beröm. H. Lilljebjörn 1: 44 (1865). — (föga br.) Det var en ampel och tillfredsställande ögonfägnad. Törneros Bref 1: 371 (1833). — jfr: (†) Dem, som ville nyttia ett så ampelt tilfälle. Nordberg 2: 492 (1740) [jfr lat. occasio ampla calumniæ].
Anm. till 2: 1:o I detta moment hafva de två betydelserna riklig (osv.) o. ansenlig, storartad (osv.) sammanförts på den grund, att det är omöjligt att i hvarje fall afgöra, hvilken af dem som föreligger. — 2:o Till denna bet. ansluter sig det ganska vanliga (lat.) uttr. in amplissima forma, eg.: i yppersta form, på ett oförtydbart l. oförbehållsamt (stundom med bibegrepp af: för ngn synnerligen hedrande) sätt. Jag gaf honom upprättelse in amplissima forma.

 

Spalt A 1220 band 1, 1898

Webbansvarig