Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AMUR amɯ4r (amu´r Weste), sbst.2, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Ordformer
(amour Tillandz (1683). ammur B. Olavi 23 b, 32 b (1578). amor Schroderus Lex. 53 (1637), Lind (1749, under stein-klee))
Etymologi
[jfr nor. amur, Asperula odorata Lin. (jfr 2 b), d. amur (aumor), Melilotus officinalis Willd.; jfr äfv. fr. herbe d’amour, amourette, eng. amourette, benämning på darrgräset, Briza media, i Danmark o. Norge bl. a. kalladt kærlighedsgræs (fr. herbe d’amour har äfv. bet. reseda); af fr. amour (se föreg.)]
namn på flere olika växter, som utmärkas af en viss egendomlig vällukt, härrörande från det kemiska ämnet kumarin.
1) (numera mindre br.) växtsläktet Melilotus, särsk. arten Melilotus officinalis Lin., honungsklöfver, jätteklöfver, melotenklöfver, melilot, melot. Then Syrop som vhtaff Ammur giord är. B. Olavi 32 b (1578). Amour med Hwijt och Guul blomma. Tillandz (1683). Linné i VetAH 2: 86 (1741). Amur .. se Melotengräs. Weste (1807). Amurn eller som den ock kallas Jätteklöfvern (Melilotus albus altissimus) har varit prisad och lofordad utomordentligt .. under senaste årtionden, men odlingen af denna växt har ändå ej vunnit någon framgång. J. Arrhenius i LAH 29: 120 (1871).
2) (numera föga br.) = AMURGRÄS; särsk. om Milium effusum Lin. Linné Flora 21 (1745). Myskagräs, Amur, Haslebrådd, Luktgräs, Milium effusum lägges uti kläder at fördrifva mått och mal samt at gifva god lukt. Rothof 329 (1762). Holmberger i VetAH 37: 225 (1776). Deleen (1829). Dalin (1850).
3) (mindre br.) växten Asperula odorata Lin., myskmadra. Almqvist (1842). Amur. Inhemskt gräs (Milium). Inhemsk ört (Asperula odorata). Konv.-lex. (1856); jfr 2. — Anm. I språkprofvet från Sandahl i NF 11: 3 (1887; se under AMURGRÄS) åsyftas förmodligen samma växt.
Ssg: AMUR-GRÄS, se d. o.

 

Spalt A 1226 band 1, 1898

Webbansvarig