| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANAGNOST an1agnos4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
hist. person, som har till uppgift att läsa högt ur en bok o. d.; föreläsare. Grekerna, i synnerhet de förnämare, (läto) föreläsa sig andras skrifter genom särskilda personer, hvilka kallades Anagnoster. Norrmann Eschenburg 1: 40 (1817). Anagnoster, föreläsare uti Grekiska kyrkan. Pfeiffer (1837). NF (1876).
Spalt A 1238 band 1, 1898