| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANBEFALLA an3~befal2a (a`nbefalla Weste), v. -er, -de l. (numera mindre br.) -te, -t, -d l. (numera mindre br.) -t. vbalsbst. -AN (†. Lind (1749, under anbefehlung)), -ANDE, -NING (se d. o.). (se för öfr. BEFALLA)
1) (numera nästan bl. i högtidligare framställning, särsk. i kurialstil) ålägga l. föreskrifva (ngn ngt); stundom: befalla, gifva befallning om; påbjuda, förordna. Thet .., som vthi Rättegångz Processen Hoff-Rätterne är anbefallat. Sjöl. 1667, s. b 1 a. The .. af Oss anbefalte Värfningar. Kungör. 12 Juli 1789, s. 3. Den Allvisa Godhet, som .. anbefallt oss mildhet och välgörande mot våra likar. Lehnberg Pred. 3: 226 (c. 1800). Den (katekes), som till allmänt bruk kan blifva anbefalld. Handb. 1811, s. 95. På den väg du (Jesus) anbefallt. Ps. 203: 1 (1819). Är en sak riktig, så bör lagstiftaren ej blott tillstyrka utan äfven anbefalla den. Tegnér 5: 494 (1825). Svenska språket har .. blifvit anbefaldt såsom hufvudämne i alla elementarläroverk. Claëson 2: 238 (1857). Ej strid, men flykt, han (dvs. Adlercreutz) nödgats anbefalla. Runeberg 5: 112 (1860). (G. III) anbefalde den (hvita duken) till ett igenkänningstecken för alla sina vänner. Odhner G. III:s hist. 1: 139 (1885). Det åtal, som af justitieombudsmannen anbefallts. LD 1898, nr 32, s. 3. — särsk.
a) mer l. mindre närmande sig 2: gifva l. lämna (ngn ngt) i uppdrag, uppdraga; ombetro. Anbefahla fiscalen sådant uthföra wed Hofrätten. RARP V. 2: 285 (1655). Dem, som executionen (dvs. utförandet) blifwer förtrodd och anbefalladh. Bi-afsked 1660, s. III. Commissioner och bi-sysslor. hvilka voro mig tilförne anbefalda. Nordberg 1: Tillegn. IV (1740). Rosenstein hade sig anbefaldt att .. lemna honom (dvs. konungen) .. underrättelser. Järta V. skr. 2: 85 (1838). Det följande året blef honom (dvs. Rosenstein) anbefaldt att hos konungen föredraga Upsala akademis angelägenheter. Därs. 77. Det verket, eder blef anbefaldt. Wallin Vitt. 1: 50 (1839). Vår hertig .. / Har .. / .. anbefallt mig beledsaga dig. Bäckström Frey 22 (1876).
b) (mindre br.; jfr SAOB (1870)) i pass. med personsubj.: befallas, beordras, anmodas, anmanas, få befallning l. tillsägelse; få i uppdrag (jfr a). OSPT 1686, nr 25, s. 8. I Skriften anbefallas vi at .. följa Gud. Nohrborg 842 (c. 1765). Jag är anbefalld att gripa honom. Blanche Polit. kock. 6 (1850). jfr G. O. Stenbock i HSH 31: 326 (1662).
a) anförtro l. öfverlämna (ngn l. ngt åt ngn, i ngns vård, skydd osv.). Jag anbefaller honom i Eder omvårdnad. Widegren (1788). I din (dvs. Guds) hand vi anbefalle / Hvad oss kärast är. Wallin Vitt. 1: 215 (1816). Hur de trogne anbefalla / Sina vägar åt sin Gud. Därs. 73 (1821). Han anbefaller sin själ i Guds hand. Dalin Fr. o. sv. lex. (1842, under recommander). Nu anbefaller jag eder .. åt Gud. Apg. 20: 32 (öfv. 1883). — refl. I Ditt faderliga hägn anbefalle vi oss och våra kommande dagar. Handb. 1811, s. 54. Ps. 477: 9 (1819). Anbefalla sig .. i Guds händer. Læstadius Journ. 308 (1831). Anbefalla sig i Guds hand. Björkman (1889).
b) (numera mindre br.) med indirekt obj. (utan prep.). (De) hafwa dedicerat och anbefalt henne (dvs. kyrkan vid dess invigning). anten (dvs. antingen) en eller flera af Helgonen. Dijkman Ant. 164 (1703); jfr 3. Anbefalla Gudi sin anda. Serenius (1734, under commend). Anbefalla någon en sak .. To commit a thing to one’s charge. Widegren (1788). — refl. Den jag i Trone liter på, / Vill jag mig anbefalla. Frese And. dikt. 34 (1726). Nordenflycht QT 1746—1747, s. 147.
3) förorda, rekommendera.
a) med personobj., ofta i uttr. anbefalla ngn hos l. åt l. till ngn l. i l. åt l. till ngns åtanke l. ynnest osv., framhålla l. omnämna ngn ss. värd l. lämplig att af ngn mottagas l. understödjas osv. l. innesluta ngn i ngns åtanke l. ynnest osv. Riksens Ständer .. anbefallte till hans (dvs. konungens) nåd och belöning den okända (författaren af Sv. Argus). Leopold 5: 434 (1799). Öfverste v. Kanitz, till hvilken jag .. af .. Steffens blifvit speciatim (dvs. särskildt) anbefalld. Atterbom Minnen 613 (1819). Han skref till en af sina ungdoms-vänner och anbefalte mig till det bästa. Geijer I. 3: 9 (1834). Han (dvs. redaktören) min sångmö lofvat anbefalla. Strandberg 4: 77 (1857); jfr b. Anbefalla en till döden dömd förbrytare åt konungens nåd. SAOB (1870). Hans namn och bragder honom anbefalla. Lidforss Romeo 20 (1894). — refl. En mängd bref, hvaruti obekant folk anbefallde sig i vår ynnest. De Geer Minnen 1: 45 (1892). jfr Nyström (1794). — (mindre br. uttr.) Att älska .. Gustaf den Tredje, var genaste sättet att anbefalla sig illa .. hos (Reuterholm). Atterbom Siare VI. 1: 30 (1852).
b) med sakobj., ofta i uttr. anbefalla ngn ngt l. ngt åt l. till ngns åtanke osv., för ngn framhålla ngt ss. nyttigt l. lämpligt l. önskvärdt l. ss. förtjänt af att användas l. understödjas osv.; lägga ngn ngt på hjärtat. Mig är vordet anbefalt, at ingå igenom denna Porten. Lagerström Bunyan 1: 30 (1727). Mathematiqven ..; hvilcket Studium .. mig min .. Fader .. altid anbefalt. Humbla 47 (1740). Dalin .. anbefaller i sina skrifter hans (dvs. Rydelius’) Förnuftsöfningar åt .. unga vitterhetsidkare. Leopold 5: 430 (1799). Vi .. vilja .. anbefalla de gamla visorna till våra skalders studium. Geijer I. 3: 363 (1814). Exemplet är .. ej att anbefalla till efterföljd. Atterbom Minnen 294 (1818). Pretendenten hade skrifvit till drottning Ulrika Eleonora för att anbefalla sin sak. Malmström Hist. 1: 113 (1855). Vanligt bränvin anbefaldes (ss. botemedel). Nyblom M. Twain 1: 166 (1873). — (mindre br.) refl. Dessutom anbefalla sig Hans (dvs. Kristi) läror mycket derigenom, att Han sjelf .. gifvit oss ett efterdöme. Wallin 1 Pred. 1: 250 (c. 1830).
c) p. pr. mer l. mindre adjektiviskt. Björkman (1889). Beledsagad af ett stort antal anbefallande urklipp ur engelska tidningsanmälningar, har denna .. roman utkommit i svensk öfversättning. Wirsén i VL 1895, nr 63, s. 3.
Spalt A 1262 band 1, 1898