Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANBETA an3~be2ta, v. -ade; se för öfr. BETA, v.3 vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[efter t. anbeizen; jfr AN, adv. II 1 anm. α, o. BETA, v.3]
(mindre br.) tekn. fästa s. k. beta (se BETA, sbst.2) vid (väfnad, garn o. d.), beta. Garnets och tygets anbetning sker först genom betans upplösning i flodvatten. Uppf. b. 5: 508 (1874).

 

Spalt A 1265 band 1, 1898

Webbansvarig